tackslarv

Den senaste tiden har jag inte skrivit i bra-tack-hjälpboken innan jag somnat. När jag tänker efter har jag inte stannat upp och uppskattat livet på ett tag. Så där innerligt. Kan det vara därför rädslan för att jag ska ta livet av mej kommit tillbaka?

Jag känner att jag måste gå till botten med mina skrämslor för att kunna ändra på dem. Hur jobbigt det än är. Rädlsan för att jag skulle ta livet av mej, rädlsan att vara ensam i skogen, rädslan för att köra ensam på motorvägen...allt bottnar i rädslan att dö.

Jag är inte så rädd för själva döden. Antingen finns det ingenting eller också är det något trevligt. Allt annat är nog bara människans påfund för att kunna styra andra människor. Tror jag.

Däremot är jag rädd för döden på så sätt att jag då förlorar kontrollen över det som jag har åstadkommit i mitt liv. Hur ska de andra klara sej utan mej?

Istället för att bejaka lusten, nyfikenheten och glädjen över mina barn har jag fokuserat på rädslan för att inte få vara med dem.

Mitt kontrollbehov har sträckt sej så långt att jag försöker kontrollera det som inte går att kontrollera: livet och döden. Istället för att välja det som jag vill göra väljer jag det som känns tryggast.

Jag vill komma till en djupare insikt om att jag vill leva mitt liv i stället för att försöka hålla mej vid liv så länge som möjligt. Intellektuellt vet jag ju det, men i mitt inre dominerar rädslan.

Om jag ska våga följa mitt inre och gå min egen väg innebär det samtidigt att jag ger mej ut på otrygg mark och inte låta rädslan styra mej.



(Jag vill bara tillägga att för mej känns inte det här som negativa grubblerier utan som ett positivt rotande i mej själv.)

Kommentarer
Postat av: Xena

Tittar in snabbt för att tala om att jag drar igång min Xena blogg igen.
Välkommen om du vill följa med på min resa igen.
Kram
Xena

2008-04-07 @ 13:30:14
URL: http://stollan.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0