tankar
Ska jag gå ensam tillkommer två andra jobbiga tankar: att gå över järnvägen (tänk om jag hoppar ut framför tåget!) och att gå ensam i skogen (tänk om jag blir överfallen).
Å ena sidan är jag rädd för att jag ska ta livet av mej, och samtidigt är jag rädd för att dö. Knäppt värre!
Jag försöker få mej att verkligen tänka att om jag dör så dör jag. Och skulle jag hoppa ut framför tåget...ja då gör jag väl det då... Himla trist för resten av familjen men de klarar sig väl!
Det låter hårt men jag känner att jag inte kan gå runt och knappt våga leva av rädsla för att jag ska dö så att jag inte finns till för min familj. Det är nästan som att jag har gjort livet till ett måste. Men jag lever ju inte för att jag måste utan för att jag vill.
Hej tjejen, jo nu är jag tillbaka igen med en ny blogg. Har kommit igång så smått med firman, så jag tyckte jag kunde unna mig lite bloggande :-)
Försök att inte tänka så mycket på det där med döden, det låter inte så utvecklande. Träna dig själv i att tänka på positiva saker. Jag såg t ex att du gjort fina akvareller. Lyft dina positiva sidor - du måste få en motvikt till de negativa grubblerierna.
Kram,
Eva
Det är ju kanonbra gjort!!!
Nästa gång går det lite lättare, och lättare och lättare. :)
Jag har mest varit rädd för att bli riktigt yr osv, men brukar tänka att då får jag väl lägga mig i skogen tills det går över. Säkert svinkallt, men jag överlever.
Men så har jag absoult inte kunnat tänka innan. Går att ändra tankarna, men det vet du ju redan. Du är duktig på det.
Kram