malve

En hårinpackning från Body Shop fick det bli som belöning för att jag körde in till stan. Så nu måste jag ta tag i det där med egenlyx också. Smart uttänkt, va?!

Det jobbigaste med stadsutflykten var inte bilkörningen, som man kanske skulle kunna tro, utan alla extrapriser som jag går i gång på blixtsnabbt. Och den stressreaktionen är ju likadan som början på en panikångestattack så varje gång drar hjärnan iväg med mej tills jag lyckas fånga tankarna och lugna mej med att det bara var en reafälla.

Hade funderingar på en ny vårduk, men i första affären var den fina duken nedsatt till halva priset och på Hemtex känner man sej ju lurad när man köper till ordinarie pris eftersom det aldrig är det där. Så jag köpte inte löparen för 79:- eftersom man kunde få två för 99:-, och det erbjudandet fick jag ju inte gå på.

Höll också på att förköpa mej på små samlargubbar till barnen. Ett paket för 15:- och tre för 20:-. Köpte två paket till dem var till skidresan, men hejdade mej och bunkrade inte till trandagen och påskägget.


Och varför är jag så rädd för att få en panikattack när jag vet att det inte är något farligt? Det känns som att det inte är själva panikattacken eller vad den gör med mej, utan att en attack innebär att medicinen inte fungerar. Vilket skulle medföra ett medicinbyte och tanken på det är väldigt skrämmande.

Jag inser det ologiska i mitt resonemang. Om jag inte blir rädd för paniken så får jag ju förmodligen ingen. Och medicinen funkar ju!!!!! Hem från stan i fredagstrafiken utan något toalettbesök i stan. En superutmaning. Helt utan ångest!

Det känns himla skönt att ha det avklarat! Det var inget farligt. Ju...