inför terapin (rädslan att inte duga)

Sitter och kollar igenom förra veckans terapinoteringar och läser att jag under veckan skulle vara extra uppmärksam på tillfällen där jag är rädd för att inte duga så att jag måste vara perfekt.

Hm. Minns att jag tänkte på det vid något tillfälle i helgen, men vad var det...
Fast å andra sidan är jag ju inte en sån som bara noterar och registrerar. Uppmärksammar jag en sådan känsla så försöker jag nog att gå emot den.

Tjejfikat i går:
- Jag bjöd på paj och marzansås. Ingen glass eftersom jag glömde köpa det och inga kex eller annat tilltugg. Mitt gamla jag hade ilat iväg och köpt glass och dessutom bjudit på något gott kex eller något hembakat smått. Bra!

- Visst tokplockade jag timmen innan gästerna skulle komma, men jag brydde mej inte om dammråttorna eller kaoset i barnrummen. Det låg även en del grejjer här och där, så det var ingen överdriven ordning. Bra!

Svägerskans present
Vi tog en vinflaska som vi hade hemma, stoppades ner den i en vinpåse som jag skrev en grattishälsning på. Enkelt och inte särskilt snyggt.

Prylar i soporna
Att jag slängde fina saker och till och med böcker istället för att köra dem till insamlingen var verkligen att gå emot min bild av mej själv som ordentlig och miljömedveten. Så gör man bara inte! Men det gjorde jag ändå! Utan att få dåligt samvete dessutom. Jag orkade faktiskt inte!

Sonen med kompis
Helnöjd med mej själv var jag när sonen och hans kompis inte spelade tvspel eller datorspel. Wow, vilken förälder!

Städschemat
Jag gjorde inte klart mina punkter till familjerådet i söndags. (Visserligen gjorde ingen annan det heller, men ändå.)

Dotterns mössa
När mannen cyklat med barnen till dagis i går hade dottern på sig en tunn vårmössa under hjälmen och hade ingen tjockare med sig så hon fick gå med den hela dagen. Detta kändes ytterst pinsamt när jag hämtade och jag kände mej tvungen att lämna en ursäktande kommentar.

Jag fick ju ihop en hel del situationer trots allt.


Kommentarer
Postat av: munken

Hurrar särskilt för det där med soporna hehe. Man måste få vara lite olydig i detta i bland. Jag brukar tänka att jag är i grunden noga med sånt, jag har inte bil och är allmänt ett gott inflytande på planeten, så om jag vill slänga lite böcker ibland bara för att det känns bra, då gör jag det. Dessutom: ALLA böcker kan ju inte återvinnas, hur skulle det se ut?

2008-02-08 @ 09:40:32
URL: http://www.metrobloggen.se/denmodernamunken
Postat av: Auriana

Jag har fått i uppgift att skriva ner såna tillfällen som får mig att bli *hyper*
Typ...
Klockan är kvart i fyra.. Ooooops. Har inte plockat undan innan karln kommer hem..
eller..
SHIT.. Maten är inte klar när jag sagt den ska vara det..
osv osv osv.
MEN jag har slarvat med att skriva så nu blir jag ist nervös för att gå till min kontakt nästa vecka av DEN anledningen.. Phuuuaaaa..
VARFÖR är man sån?
Kram till dig.
Auriana

2008-02-08 @ 10:04:07
Postat av: malve

munken: visst är det så. man kan inte vara perfekt i allt.

auriana: det där med maten känner jag igen, trots att mina barn är så små att de inte tänker på tiden. Ändå står jag och stressar för att jag har tänkt att vi ska äta klockan fem. Suck!

Det är lätt att slarva med sådant, kanske för att det är lite jobbigt att inse att man är sådan? Du har ju iallafall ett par saker att ta upp så det går nog bra :)

2008-02-08 @ 11:48:15
URL: http://malves.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0