att hjälpas åt
Vi har börjat lägga över lite uppgifter på barnen:
7-årige sonen ska:
- själv komma ihåg att packa frukt
- komma ihåg sin ryggsäck
- packa gympapåsen
- lägga fram kläder till nästa dag
- städa sitt rum en gång i veckan
5-åriga dottern ska:
- lägga fram kläder till nästa dag
- städa sitt rum en gång i veckan (med lite assistans)
Snart 3-åriga dottern ska:
- städa sitt rum en gång i veckan tillsammans med en förälder
Och allt detta utan att de får någon annan belöning än beröm och uppmuntran.
Hosanna skrev om att det nya är att ge barnen en kula för varje sak de gör och när man fått en viss mängd kulor får man en belöning. Om det tycker jag inte!
Innan jul hade jag en diskussion med min terapeut om hur man ska få barnen att hjälpa till. Han använder kultricket. De får kulor när de packar ryggsäcken, när de städar och vid en massa andra tillfällen. Han motiverade det med att hjärnan funkar så (belöningssystem) och att samhället ser ut så.
Jag undrade hur han tror att det blir när barnen blir större, men det hade han inte tänkt på. Om man vänjer barnen vid att få en belöning varje gång de utför en uppgift i hemmet så vill de väl så småningom ha belöningar för precis allt (?) Och de lär väl inte nöja sig med en kula när de växt till sig lite.
Jag tycker att man ska hjälpas åt med det vardagliga utan att få något för det. Ibland hittar vi på något roligt tillsammans när vi har städat, t.ex. spelar spel. Det är uppskattat!
Kan förstå ståndpunkten, men jag tycker nog det verkar bra med kulorna ändå. Känner en kognitiv psykoterapeut, vars familj kör en del sånt där med sina barn. Det verkar funka bra, det kan låta lite torrt när man beskriver det, men när jag sett dem diskutera det med barnen (oftast verkar det ha varit att de har ETT projekt t.ex. en vecka och så får man en leksak, det är inget som pågår hela tiden) så är allt omkring det så glatt
och kul. Det är något barnen kan förstå och de är motiverade att kanske pröva något som verkar lite läskigt, när ramarna är satta och de får en belöning.
Jag håller med delvis. Jag tycker barnen ska ha ett ganska stort ansvar och få hjälpa till med en hel del. Däremot kan man belöna dem när de gör något bra som man INTE bett dem om. Kanske för att uppmuntra dem till mer initiativ.
Vad glad jag är över att du tittade in hos mig och lämnade en kommentar. Varför ska barnen belönas för en sak de gör, medan vi vuxna (särskilt mammor tror jag) gör massor hela tiden utan belöning? Jag höll på att gå under för några år sedan, för jag var en service-mamma som dessutom krävde av mig själv att alltid vara glad och tillmötesgående. När jag inte orkade mer la jag felet hos mig. Men det är inte sunt att en person ska se till att fem personer har det bra. Alla i familjen har ett ansvar, visserligen olika stort, för att alla mår bra. Barnen hemma hos oss lär sig att livet inte alltid är enkelt och att ens eget beteende får konsekvenser för hur andra mår. Det är viktig kunskap att ha med sig ut i livet.
Ska fortsätta läsa din blogg med stort intresse.
