en skopa ångest

Puh, så var den här dagen till ända.

Idag var dagen för mitt läkarbesök där vi skulle prata om eventuellt byte av antidep.medicin. Trots min målande beskrivning av hur mycket bättre jag mår hakade hon upp sig på att jag fortfarande känner mej så stressad av tanken på jobbet och att ha för mycket inbokat i almanackan. Men eftersom jag inte var så sugen på att byta medicin så bestämde vi att fortsätta med den jag har och om jag inte blir bättre framöver så ska jag höra av mej.

Konstigt nog kände jag mej mer orolig än på länge efter att jag gått därifrån och var tvungen att uppsöka toaletten innan jag hämtade barnen.

I förra veckan bokade jag biljetter till en barnteater för hela familjen. Dessa skulle hämtas ut senast i morgon och idag insåg jag att biljettkassan hade minst sagt begränsade öppettider. Utan en tanke på detta bestämde vi på skolan att sonens kompis ska följa med oss hem i morgon. När vi gick vidare till dagis insåg jag att det innebar att jag var tvungen att hämta biljetterna idag. Så jag körde hem och hämtade bokningsnumret samt besökte toaletten (igen!!!!) och sedan körde vi in till stan. Rödljusvägen i rusningstrafik. Jag satt hela tiden och var rädd för en eventuell panikattack! Som naturligtvis aldrig kom.

När jag lassat in alla ungarna och stod och stekte korv kände jag mej minst sagt besviken över mina orostankar och min förväntansångest (som jag ju sagt till läkaren att jag inte kände av längre). Men sedan insåg jag att jag inte kört rödljuskörning ensam på väldigt länge. Förmodligen var den senaste gången före jul. Så då kändes det lite lättare igen!

Och imorgon är det dags för konstkursen. Usch, vad jobbigt det känns nu. Kursarrangören visste inte om man skulle ta med sig eget material eller om man fick köpa det där (!!!!) så jag fick numret till konstnären him self. Och då passade jag på att fråga var man skulle parkera. Ett orosmoment mindre. Det visade sig att man ska ha med sig eget materal. Jättelätt ordnat när man får kallelsen dagen innan kursen börjar. Som tur var så fick jag akvarellgrejjer när jag fyllde år, så jag slapp dra med ungarna till någon affär.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0