malve

Det jag främst är emot med att använda kulor som uppfostringsmetod är att använda det till i vardagen ständigt återkommande saker.

T.ex. ska inte min son behöva en kula för att packa sin gympapåse. Blir den inte packad så innebär det ju att han inte får vara med på gympan, vilket han vill. Glömmer han en frukt får han sitta och titta på när de andra har fruktstund (fast nuförtiden har väl skolan ett extra äpple eftersom man inte kan kräva att barnen tar med sig någonting.)


Däremot använder jag belöningar för att slippa tjafs eller motivera ett visst beteende i andra situationer:

- Yngsta dottern bajsar fortfarande helst i trosorna, trots att hon varit utan blöja sedan i september. Hon får nu ett klistermärke varje gång hon använder toaletten istället.

- Jag vill att sonen ska hålla på med någon idrott. Han spelar innebandy och fotboll (fotbollen har inte så många vinterträningar) och tycker att det är jättekul när han väl är där och han är verkligen en pojke som är full med energi och behöver springa av sej lite. Men det är alltid ett himla gnäll innan han kommer iväg. Så nu får han en liten leksak efter fem träningar.  Där skulle vi ju kunna använda kulor för att hålla räkningen. (Han tycker verkligen att träningen är rolig, men behöver en extra motivation för att komma iväg.)

- När min son började svära och vi inte lyckades få bukt med det införde vi avdrag på veckopengen (och motsvarande böter för oss vuxna, så klart). Där skulle vi ju egentligen ha kunnat använda kulor istället. En kula för varje dag som han inte svor. Problemet då hade ju varit att sluta upp med kulorna när beteendet försvunnit.