känslor
Dessutom är det väl lite olika från person till person vad man lägger i begreppen. Kompis E till exempel, tycker bara att hon har ångest när hon inte kan ta sej ur sängen. Annars är hon "bara" orolig.
Stress: magen knyter sej, hjärtat rusar m.m.
Nervositet: ont i magen blandat med lite pirr
Oro: ont i magen (jag tolkar nog nervosietet positivt och den negativa motsvarigheten blir då oro), rastlöshet
Ångest: ont i magen, tryck över bröstet, snörp i halsen, svårt att andas - i varierande grad.
Förväntansångest: symptom som vid ångest + katastroftankar inför något som ska komma
Panikångest: som ångest + yrsel, svettningar, overklighetskänslor, tunnelseende, hjärtklappning
Jag vet inte om jag är för snäv i min tolkning av oro. Så fort det trycker i halsen och/eller bröstet säger jag ångest, men man kanske kan känna så vid oro också? Jag minns faktiskt inte hur det var innan.
Tanken på kursen idag gjorde mej nervös.
Tanken på huruvida det fanns toalett gav mej förväntansångest.
Tanken på parkeringen av bilen gjorde mej orolig.
Så det är inte så himla lätt att veta. Och inte så nödvändigt heller, kanske.
Hur definierar ni oro och ångest?
Jag har tänkt på det, skillnaden mellan ångest och oro, om det nu är någon. Numera säger jag hellre oro än ångest om känslan. Den är inte lika jobbig som förr heller, eller också är det jag som hanterar den annorlunda. Jag har aldrig haft panikångest så som du beskriver det, men stark ångest har jag känt även om det var ett tag sedan nu.
Tror att jag hellre vill säga oro eftersom det är en känsla som jag kan förstå bättre, den kan ha klara orsaker. Sen kan den bli rätt stark ändå, eller obehaglig. Men min oro sitter nog mer i bröstkorgen än i magen. Ändå är det nog samma känsla för mig.
Hm... blev kanske lite luddigt.
Oro och ångest är ju egentligen samma sak, men ångest är bara en mer förstärkt oro.. med kraftigare uttryck. Oron är mer "gnagande".
"Vanliga" människor(dvs de som lever utan ångest, mer än "normal" ångest vid specifika tillfällen), kan nog skilja oro och ångest åt mer "korrekt", men är ens tankebanor redan ihopblandade och vana att tolka katastrof och ångest i de flesta situationer så är det nog väldigt svårt att bena ut vad som är vad, och vad som beror på vad.
Jag brukar använda mig av samvetet, avbokar jag något och får dåligt samvete beror det förmodligen på ångest och att jag "skyllt" på något kroppsligt symptom, eller tidsnöd eller något annat. Känns det rätt och bra även efter beslutet är taget och jag logiskt kan konstatera att jag inte hade hunnit, inte hade orkat osv var beslutet inte påverkat av oro/ångest. Men det är tricky.. det funkar ju inte alltid heller. ;)
Men i allafall, är ens tankebanor inte instyrda på att få ångest upplever man nog i större utsträckning
"oro", vilket kan vara lättare att kontrollera och även genomföra saker även med oro. Och framför allt, lättare att lägga oron åt sidan och överbevisa oron. Har man korta puckar mellan oro och ångest, och oron snabbt förstärks till ångest är det nog än mer samma sak, oron är bara en mildare grad.
Eller.. orolig är något man är, medan ångest är ett tillstånd. Tex, man kan känna oro för att pengarna inte ska räcka, att ens barn ska skadas, oro för hur man ska klara av att gå till affären, oro om man ska hinna fram i tid. Ångest är det man känner om oron blir för stark. Fast oron är ju då förväntansångest..
Äh, jag ger upp.. det är himla svårt att definiera! ;)
