knäppt värre

Sonen kom med chokladkartongen i högsta hugg och frågade om han fick en bit.
Nix, svarade jag och han accepterade och lämnade kartongen framför mej på bordet.

Och nu har jag ätit en bit...hur gick det till?
Så nu mår jag ännu mer illa igen.
Himla smart gjort!

Ska nog slänga det som är kvar, förrutom några bitar som barnen ska få.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0