malve

Avslutade dagen med en tur till Öland och fika hos en kompis (oj, så smarrigt...och jag som ska hålla igen på gosakerna). Bilturen kändes som vilken biltur som helst, reagerade inte på att jag körde över Ölandsbron. Jag hade visserligen sällskap, men ändå.

I övrigt var dagen bra. Jag försökte att bara vara och det blev en stunds läsning, lite tankar och så tog jag fram julpysslet som nästan var färdigt. Nu är det i stort sett klart.

Efter lunch började det regna och jag kom på att jag inte alls kände för att gå till dagis i regnet, så jag ringde till min man och bad honom plocka upp dem också. Och det var ju förståss inga problem.

Eftersom jag fått en hel del extratid kände jag mej fri och fick lust att meditera. Hann inte mer än att sätta mej bekvämt när jag plötsligt insåg att det var på grund av ångesträdslan som jag inte skulle gå till dagis.

Näääää! Jag fick något uppkäftigt i blicken, reste mej och ringde till min man och sa att jag ångrat mej. Sedan gick jag med bestämda steg iväg till dagis (fast först var jag förståss på toa).

Välkommen tillbaka min kämparanda! Det senaste halvåret har jag oftast resignerat inför ångesthotet men nu kände jag samma jäklaranamma som jag hade i våras. Jag ska inte låta rädlsan styra över mitt liv!!!

Det kändes lite läskigt men ändå bra att gå och hämta flickorna. Och så hade jag ju vagnen med mej. Jag känner mej alltid tryggare när jag har någonting att hålla i. Det kändes så bra efteråt att jag verkligen gjorde det! I morgon ska jag gå och lämna allihop. Men jag kanske tar bilen vid hämtningen. Att gå och hämta på två ställen känns lite mastigt just nu.

Att det var lite jobbigt i morse var inte så konstigt med tanke på att det varit jullov i två veckor. Även lämning per cykel brukar kännas lite efter ett uppehåll.

Nu blir det bums i säng. Jag har ont i halsen och känner mej frusen. Hoppas att det inte är någon förkylning på gång.