vardagsfunderingar
Om jag bara går och vill en himla massa saker så är jag rädd för att det inte blir någonting av något. För så blir det ofta. Jag vet inte vad jag ska börja med och så blir jag sittande i soffan.
Promenader får jag ju gratis nu när jag ska gå till och från dagis. Kanske inte varje dag, men de flesta.
Yoga i grupp vill jag börja med omgående. Lite lyxigt kanske att betala träningskortet på 250:-/måndag för träning varannan vecka. Men då har jag ju tillgång till styrketräningslokalen så att jag kan börja
styrketräna när jag känner att jag är sugen på det. Fast det känns inte som någon hög prioritering just nu.
Målarkursen som jag fick avboka i höstas har jag anmält mej till nu. Känner mej verkligen sugen på att börja måla, men behöver lite hjälp med att komma igång.
Och därutöver disponerar jag tiden efter vilja och lust. Om jag inte lyckas släppa tanken på dagishämtningen ska jag ställa väckarklockan på tre och sedan glömma bort tiden.
Jag gör så ofta om det jag vill göra till måsten. Till exempel mindfulnessövningarna och meditationen är ju något som jag mår bra av, men ändå har det blivit något som jag tycker att jag måste göra, och helst varje dag. Styrketräningen föll också på att det blev ett måste tre gånger i veckan istället för någonting bra när jag kände att jag ville. Och trots att jag började med insällningen att en gång i veckan är också helt okej.
Och jag orkar inte med en massa måsten...
