malve

Söndagen tillbringades hemma med familjen. Mycket samvaro och en del husliga göromål.

När jag utför något husligt har jag börjat lägga fokus på magen och då upptäcker jag gång på gång att magen är spänd av stress. Då passar magandningen fint för att slappna av och fokusera i nuet.

Jag har funderat på varför det blir så här. Jag har ju inte bråttom på något sätt. Men ändå sätter jag upp egna som deadlines. Jag måste svabba nu för sedan ska jag..., om jag snabbar på med tvätten hinner jag köra en maskin till, bäst att skynda på nu medan barnen är lugna... o.s.v. Jag skapar min egen stress.

Hur mycket egentid jag än lägger in så kommer jag ju aldrig att klara av vardagen om jag inte lär mej att ta en sak i taget. För det kommer ju alltid att finnas mängder med saker som ska göras.

Jag måste träna på att fokusera på en sak i taget och inte lyfta tanken förrän jag är klar. Det handlar inte om hur mycket man gör utan hur man gör.

Den senaste tiden har jag inte fokuserat på medveten närvaro i vardagen, men jag känner att det är viktigt och att lösningen nog finns där. Tidigare har jag förstått det med intellektet, men nu känner jag verkligen behovet i kroppen.

Nu är det dax! Jag är redo!