malve

Jag har tänkt vidare på mina förbättringsområden i äktenskapet, men inte skrivit någonting om det.

Ta upp problem
Att ta upp problem på ett konstruktivt sätt har jag haft svårt för. Ofta går jag och småirriterar mej tills jag bara exploderar (vanligtvis strax före mens).

Lösning:
* Ta upp saker till diskussion så fort ett problem uppstår och då med "giraffmetoden"=utgå från sina egna känslor, inte angripa den andre, inte dömma på förhand och lyssna.
* Välja en bra tid och plats för diskussionen.
* Mindfulness. dvs vara totalt närvarande under diskussionen, tänka innan jag pratar.

Ta emot "kritik"  
Känner jag mej angripen så går jag till motattack direkt. Precis som om det viktigaste är att jag vinner diskussionen. Så är det ju inte. Det viktigaste är ju att vi känner att vi respekterar varandras känslor och åsikter och kan komma fram till en lösning som båda kan leva med.

Lösning:
* Mindfulness: vara i nuet och verkigen lyssna på vad han säger, utan dömmande tankar och utan att samtidigt tänka ut vad jag ska säga till mitt försvar
* Giraffmetoden: låta honom prata klart innan jag svarar, och då utgå från hur jag upplever situationen, inte vad han gör för fel.

Ostressat sex         
Min stress runt sex består av två saker: att jag håller reda på frekvensen och att jag är stressad under tiden.

Mitt prestationsjag håller koll på hur ofta vi har haft sex den senaste tiden och jag känner mej mer eller mindre nöjd med förhållandet beroende på resultatet. Styr detta hur ofta ni har sex, frågade terapeuten. Nej, svarade jag. Men vid närmare eftertanke så gör det nog det. Inte så att jag har sex även om jag inte vill, men att jag bejakar mina känslor vid varje tillfälle. Även om jag egentligen är för trött.        

Jag tror att det här prestationstänkandet har sitt ursprung i min ångest som var förknippad med sex (att jag hade cancer). Då valde jag att ignorera min lust och hade sex bara någon gång ibland för att man "ska" ha det. Trots att jag ville så var ångesten efteråt så stor att jag oftast avstod. I våras fick jag äntligen bukt med den här ångesten (tack vare mej själv, min terapeut och en gyn.läkare) och det kändes roligt med sex igen. Då var det mer en bekräftelse på att jag blivit fri från ångesten att jag ibland räknade efter, men det har gått överstyr och blivit en fixering.

Lösning:
*Min man var inte riktigt med på noterna när jag föreslog att vi skulle ha sex max två gånger i veckan (han har blivit bortskämd) men jag har bestämt mej för att jag inte får ta initiativ mer än två gånger per vecka, för att komma ifrån prestationstanken.
* Minfulness. Varje gång prestationstanken kommer ska jag se den men sedan välja att fokusera på nuet istället för att ge efter och börja räkna.

Stressen jag känner när vi har sex bottnar nog i den långa tiden vi varit småbarnsföräldrar. Speciellt minstingen har varit jobbig och vaknat när man minst anar det. Dessutom kommer tankar om att det är sent och att jag kommer att vara trött i morgon. Detta grundades väl också i småbarnsträsket eftersom vi haft väldigt morgonpigga barn. Därför har det blivit så att vi för att slippa bli avbrutna kört med säkra kort.

Lösning:
* Mindfulness, att vara närvarande i stunden och med varandra. När man fokuserar på det man gör så gör man det automatiskt långsammare. Tänker också på "russinövningen" som vi gjorde "på mindfulnesskursen" där man ska utforska ett russin så att man kan känna igen det bland alla russinen i paketet. Att göra detta med t.ex. en hand blir ju väldigt sensuellt.
* Ha sex tidigare på kvällen.


Inte vara kontrollerande  
Låta ske (inte överplanera)  
De har två känns tyngre och kräver mer tid. Här ingår ju t.ex. städschemat och mitt extraprisstopp.
      

Mindfulness/Medveten närvaro verkar vara lösningen på det mesta. Nu ska jag bara jobba med det här också. Och kanske finns det fler lösningar på ett djupare plan. Jag har ganska lätt för att intellektuellt ta fram lösningar som ser bra ut utan att egentligen känna efter ordentligt. Att prestera för att visa upp istället för att göra det för min egen skull. Nu när jag jobbar mycket med medveten närvaro (oj, vad jag växlar begrepp) så blir det en sådan där automatisk lösning på varje problem. Kanske är det så det är, eller också finns det fler svar.