malve

Har funderat lite mer kring det här med min inställning till mat. För mej är maten förknippad med en massa borden och krav på hur det ska vara och vad jag ska göra. (Inte själva matstunden då, förutom att vi försöker äta tillsammans hela familjen. Inte så svårt nu när barnen är små.)

Det är ju inte så att jag alltid lever upp till mina principer. VIssa veckor kan det bli pasta och korv, pasta och köttbullar, pasta och .... Och då får jag alltid dåligt samvete

Och när vi ibland slarvar med grönsakerna - dåligt samvete.

Jag är en sådan som lagar mat från grunden, varierat och nyttigt med mycket grönsaker. Fisk två gånger i veckan.

Dessutom är jag en sådan som bakar mitt eget bröd och alltid bjuder på hembakat till fikat. Vidare gör jag egen saft och sylt av trädgårdens bär. Jag gör storkok och fryser in.

Mina barn får delta i matlagningen efter vilja och förmåga.

Det är den här bilden av mej som jag har. Och som jag får dåligt samvete av att inte leva upp till. Vilket jag inte gör. Frysen är full lmed bär som någon gång ska bli saft och sylt, för att nämna något.

Hur vill jag vara?