malve

Hur vill jag vara i mitt förhållande till min man?

Jag vill ta upp problem på ett konstruktivt sätt
Försöker men lyckas sällan fullt ut. Brukar tänka på att inte ge direkt kritik utan säga hur jag upplever en sak, så där som man ska göra. Men efter ett tag kan det spåra ur lite...

Jag vill lyssna på vad han har att säga
Det här är jag inte så bra på när jag får kritik. Jag går direkt i försvarsställning och hugger tillbaka.
Ofta innan han har pratat färdigt.

Jag vill vara mej själv
Det känner jag verkligen att jag kan vara. Jag känner mej bekväm både fysiskt och psykiskt

Jag vill ge honom frihet
När han vill träffa sina kompisar så har jag ingenting emot det. Eller om han vill gå ut och ta en öl eller så.
När jag var rädd för att vara ensam med barnen kändes det jobbigt och flera gånger stannade han hemma för min skull, men nu är det inget problem. Jag tycker till och med att det kan vara skönt med en ensamkväll.

Jag vill att vi ska ha gemensamma intressen
Eftersom jag under lång tid har stängt av och inte haft några intressen överhuvudtaget så har detta varit ett problem. Men nu har vi börjat titta på film och lyssna på musik tillsammans igen. Och det känns bra.
Dessutom delar vi intresset för hemmet: renovering och inredning. Och barnen såklart.

Jag vill minska på mitt kontrollbehov
Efterhand som ångesten smugit sej på har jag försökt dämpa den med att ha kontroll. Över allt ifrån att fylla diskmaskinen på rätt sätt till att ha stenkoll på ekonomin. Min man har backat och låtit mej ta över. Vi har ett klassiskt storasyster (jag) - lillebror (han)-förhållande där jag är ganska dominerande. Och dessutom väldigt envis. Han å andra sidan bryr sej inte så mycket om detaljer utan låter mej hållas om han inte direkt misstycker. (Isåfall säger han ifrån).

Mitt kontrollbehov tar sig också uttryck så att jag gör upp planer långt in i framtiden. Och på så sätt får jag ett väldigt övertag gentemot min man som kanske inte ens har börjat fundera på saken när jag är färdigtänkt.

Jag vill ha ett bra sexliv
Och det har vi. Vet inte om det är tack vare eller på grund av medicinen, eller helt enkelt bara tack vare mej själv som jag har mer lust än någonsin. Ofta är det jag som tar initiativet.

Däremot har jag problem med min inställning till sex. Den är lite prestationsbaserad. Jag kan räkna gångerna och känna mej nöjd eller missnöjd över frekvensen. Precis som om det spelar någon roll. (Däremot har jag aldrig sex för att bättra på statistiken, vilket ju annars skulle kunna vara en risk.)

(Jag är likadan med böcker. Kan tänka tillbaka på hur många böcker jag läst den här månaden och känna mej mer eller mindre nöjd.)