malve

Återigen lyckades jag sitta över tiden.... vi har 45 minuter inbokat med 15 min extra om det är något speciellt (antar jag). Jag sitter så att jag inte ser någon klocka och terapeuten är så himla dålig på att signalera avslut. Förmodar att han vill ha någon mjuk avrundning, men jag är inte alls med på noterna. Eller också har han ingen patient efter så att han inte tycker att det gör något. Vad vet jag. Men jag försöker iallafall sluta bry mej om tiden. I början var jag så himla stressad över det där, men det har blivit bättre. Och det är ju faktiskt i hans intresse att avsluta. Jag skulle kunna sitta och babbla hur länge som helst. Vi pratar ju om mitt favoritämne - mej själv ;)

Idag pratade vi om bilkörningen och han konstaterade att jag trots allt utmanar mina gränser hela tiden, trots att det inte är nåont "måste". Vi fortsätter på den kravlösa vägen.

När det gäller medveten närvaro ska jag försöka få in Andrum lite mer naturligt. För jag behöver nog pauser under dagen när jag drar i väg. Han tyckte att jag hade väldigt många järn i elden när det gäller medveten närvaro ändå: meditation, lunch med närvaro, närvaro under vardagssysslorna, och undrade om det inte blev för mycket. Men jag känner att jag har fått in det naturligt och att t.ex. vara närvarande när jag är med barnen ger ju jättemycket.

Vi gick igenom min veckoplanering. Vi gjorde upp en strategi för hur jag ska förhålla mej om min man inte gör det han ska: bita ihop och sedan ta upp problemet på familjerådet. Så här i början ska jag inte göra någonting som står på hans lista, så att han får en chans att axla ansvaret. Men senare är det ju lite fånigt om jag inte skulle kunna ta fram dammsugaren om det behövs, liksom att han kan gå ner och hämta tvätten.

Till nästa gång ska jag bestämma när jag sk.a göra vissa saker. Till exempel blomvattningen går jag omkring och tänker på i flera dagar innan jag gör det. Då är det kanske bättre att bestämma en viss dag när vattningen ska göras. Jag ska gå igenom mina måsten och se vad jag ska planera in en viss dag. Detta för att minimera energitjuvarna och stressen.

Vi hann inte gå närmare in på mina borden så dem ska jag också tänka över tills nästa vecka.

Dessutom diskuterade vi en del kring ett av terapeutens favoritämnen: belöningssystem och hur man gör vardagen roligare. Fast det får bli ett eget inlägg.

Hans två barn är i samma åldrar som mina barn så vi brottas ju med samma vardagsproblem och han har lösningar som han kör. Mitt koncept med familjeråd verkar det som om han ska börja med också. Och min idé med en back för varje familjemedlem i tvättstugan där man lägger dennes kläder och så får man själv gå och hämta den (fast barnen är lite för små än för det tror jag nog).

För tillfället ligger terapin på en nästan löjligt konkret vardagsnivå, men jag antar att jag måste få ordning från  grunden för att få en hållbar stressnivå.

Just ja, till nästa gång ska jag också fundera lite mer på känslan jag har av att jag gömmer mej bakom mina måsten. Att det tar emot att säga att jag vill. Jag ska också fundera lite mer på vad JAG vill i vardagen.

Oj, vad mycket läxor jag fick. Det ska jag nog prata med honom om också. En sak per vecka räcker ju.

Idag tycker jag att det bara var min hjärna som styrde. Jag kopplade bort känslorna. Ska försöka vara mer aktsam där, för jag kör lätt över mej själv. I det här planerandet av vardagen som vi gjort har jag nog inte direkt känt efter hur det känns.