malve

Det blev återigen en ganska hattig terapigång med många ämnen som avhandlades. Vi konstaterade att det blir så varje gång det går två veckor mellan sessionerna. Det beror nog både på att det hinner hända så himla mycket och att jag tappar fokus.

Den närmaste tiden är det flera fredagar som går bort, så vi pusslade om tiderna så att det aldrig blir mer än 1,5 vecka mellan gångerna. Tidigare har vi bara hoppat över en gång, men det verkar ju inte funka så bra för mej.

Jag funderar på om jag verkligen behöver använda terapin till att bara prata av mej på. Oftas vet jag ju i förväg vad svaret kommer att bli. Visst är det skönt att prata om jobbiga saker, men det kanske är fullt tilläckligt att blogga om det. Jag kan ju svara mej själv. Idag pratade vi bl.a. om stugvistelsen med jobbiga tvångstankar (som jag inte har skrivit om här...inte bra eftersom förnekande gör dem starkare).

Snabbavslappning som jag har tränat på innebär att man när man känner sej stressad sätter sej ner ett par minuter och slappnar av. Så det ska jag börja med nu. Vi pratade om hur jag ska kunna känna av signalerna i kroppen tidigare. Nu har stressen smugit sej på igen, med spända käkar och axlar som värker. Jag har hoppat över både meditation och avslappning och känner mej rastlös och orolig. Till nästa vecka ska jag försöka fokusera mer på käkarna och axlarna för att försöka fånga tidiga tecken på stress.

Dessutom ska jag börja med medveten närvaro igen, som jag skrev om i förra inlägget.

Vi pratade om boken som jag håller på att läsa och konstaterade att vi redan har pratat om det som jag har läst... Jag ska fortsätta med läsningen till nästa gång.