bilden av mej som barn

När jag tänker tillbaka på min uppväxt är det följande egenskaper som jag tänker på:
- tyst och blyg
- slarvig
- slösaktig
- duktig i skolan
- bra på att teckna och måla

Min två år yngre bror retade mej ständigt för att jag var tjock, vilket jag inte var men eftersom jag tog åt mej så var det väl roligt att säga det. Den bilden förstärktes av att jag ofta hade väldigt smala kompisar (tyckte jag i allafall). Komplex över min kropp har jag dragits med långt upp i vuxen ålder.

Min mamma tyckte att det var väldigt roligt att det gick bra för mej i skolan eftersom hon tyckt att skolan var pest. Dessutom var hon enligt egen utsago urkass på att rita, så att jag var duktig i det tyckte hon var fantastiskt. Och genom den bekräftelsen antar jag jag försökte vara ännu duktigare för att göra mamma glad.

Som storasyster var jag nog i det mesta den duktiga. Min yngre bror var inte alls intresserad av skolan och min lillasyster är några år yngre och hade, till skillnad från mej, långt rött hår och fick alltid höra hur söt hon var. Det var det aldrig någon som sa till mej.

Ända sedan jag lärde mej att gå har jag varit pappas flicka och följde honom hack i häl. Av honom fick jag förmodligen bekräftelse då jag tyckte att det han pysslade med  var roligt. Teknikintresset har sedan följt mej under uppväxten, men nu undrar jag om det är vad jag vill eller om det är något jag valde för att "göra pappa glad". Jag tyckte nämligen lika mycket om, och var ungefär lika duktig i matte som svenska.

Min mamma har berättat att jag som liten valde att leka med grannflickan trots att hon bara lekte med mej när det passade henne och att jag ofta kom hem och grät när hon hittat någon roligare att leka med. Vad gjorde det med min självkänsla? Varför valde jag ändå att leka med henne?

Slarvig och slösaktig var jag till skillnad från min mamma som var ordningssam och ekonomisk. Min lillebror var extremt sparsam (sparade tidigt ihop till en egen TV), både med pengar och godis, medan jag gärna sprätte allt på en gång (utom tian som jag satte in på Rosa Panternkontot). Så det jag hållit på med på senare år med allt ekonomitänk och städkrav som jag inte orkar leva upp till går nog helt emot min läggning. Kanske är det därför det blivit så stressande för mej.

Att jag var tyst och blyg har jag fått höra under hela min uppväxt i olika sammanhang. I barngrupper och i skolan upplevde jag det som att jag ofta blev bortglömd. Jag försökte synas genom att vara duktig, något som sällan lyckades. Detta har jag skrivit om här.

Jag tror att min strävan efter att hela tiden vara duktig och att alltid behöva göra för att duga kommer ur det här att jag inte blev sedd för den jag var utanför hemmet. Ofta kände jag mej inte sedd överhuvudtaget och det måste ju ha varit förödande för självkänslan.


Kommentarer
Postat av: anna

Jag undrar om det där med att inte vara sparsam är en storasyskongrej. Jag är storasyster precis som du, och hade aldrig några pengar, medan min lillasyster alltid hade pengar i spargrisen - ett mönster som följt med oss upp i vuxen ålder. Min pojkvän är lillebror och är jättesparsam medan pengarna rinner genom fingrarna på hans storebror. Tycker mig se samma fenomen även bland mina vänner, men där pratar man ju inte om pengar på samma sätt.
Intressant iaf.

2008-02-08 @ 09:07:24
Postat av: munken

Det kunde ha varit jag. Förutom det där med slösaktighet. Jag var sparsam. Vilket å andra sidan var lätt eftersom det inte fanns en enda affär inom räckhåll, bokstavligt talat INGEN. Däremot var min mamma INTE ordningsam, utan en kaosmänniska på gränsen till sjukdom. Både min bror och jag har på olika sätt blivit mycket ordningssamma som vuxna som svar på det.

2008-02-08 @ 09:45:21
URL: http://www.metrobloggen.se/denmodernamunken
Postat av: malve

anna: Det har jag faktiskt inte tänkt på. Kanske. Fast nu har jag ju slagit in på den sparsamma stigen sedan några år tillbaka. Enligt terapeuten ändras ofta beteendet när man blir förälder.

munken: förstår att man vill ha ordning när allt runt omkring är kaos.

2008-02-08 @ 11:51:31
URL: http://malves.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0