terapi 071214
Det verkar inte som att jag och terapeuten var på samma möte förra gången. Han hade en helt annan bild av allt som sades än vad jag har. Det kändes lite märkligt...vi drog ju över 25 minuter så han kanske inte hann anteckna direkt efter samtalet...jag bloggade ju som vanligt om det när jag kom hem så jag vet ju vad som sades.
Han hade inte uppfattat att jag skulle vara borta förra veckan (trots att jag sagt det vid två tillfällen). Därav brevet.
Sedan frågade han om jag hade tänkt något om värderingar tills idag. Jag sa att jag hade tänkt på mitt förhållande till tid, som var min läxa. Detta hade han inte noterat. Inte heller att vi bestämde att vi vid varje tillfälle skulle utse en specifik uppgift för mej att tänka på till nästa gång.
Min stress angående tider kom vi överens om bottnar i två olika saker:
- mitt noggranna planerande som jag gör för att vara klar på utsatt tid och vara säker på att jag får med mej allt, vilket grundar sej i mitt behov av att ha kontroll och att komma i tid.
- stressen när verkligheten avviker från planerna (vilket de oftast gör när barnen är inblandade)
Dessutom tycker jag att det här är ett problem för att det tar mycket av min tid att planera och förbereda, och jag lägger sedan extra tid på att dubbelkolla (antingen verkligen titta efter eller "bara" gå igenom det i tanken)
Till nästa gång ska jag börja tänka ut en hierarki för att bryta det här beteendet.
Jag måste tillåta mej själv att det är okej att komma försent ibland. Jag skiljer inte på avsiktliga förseningar (telefonen ringer och man pratar bort en kvart) och oavsiktliga (hittade inga rena strumpor). Våga testa, blir folk arga på mej. Och gör det isåfall någonting?
Dessutom behöver jag komma bort från det här ständiga planerandet. Kanske genom att bestämma att jag får börja förbereda och planera tidigast en halvtimme innan avresan.
Tål att tänka på under veckan. Terapeuten tyckte dock inte att vi ska börja med några fler utmaningar nu eftersom jag har fullt upp.
Vi pratade också om uppföljningsmötet med försäkringskassan som är nästa vecka. Han ville stämma av vad jag tycker att han ska säga om vår terapi. Vi ska prata om att vi jobbar med att minska stressen i vardagen.
Till nästa gång ska jag tänka över eventuella faror som lurar under juluppehållet. Som nog blir hela fyra veckor långt.
Han hade inte uppfattat att jag skulle vara borta förra veckan (trots att jag sagt det vid två tillfällen). Därav brevet.
Sedan frågade han om jag hade tänkt något om värderingar tills idag. Jag sa att jag hade tänkt på mitt förhållande till tid, som var min läxa. Detta hade han inte noterat. Inte heller att vi bestämde att vi vid varje tillfälle skulle utse en specifik uppgift för mej att tänka på till nästa gång.
Min stress angående tider kom vi överens om bottnar i två olika saker:
- mitt noggranna planerande som jag gör för att vara klar på utsatt tid och vara säker på att jag får med mej allt, vilket grundar sej i mitt behov av att ha kontroll och att komma i tid.
- stressen när verkligheten avviker från planerna (vilket de oftast gör när barnen är inblandade)
Dessutom tycker jag att det här är ett problem för att det tar mycket av min tid att planera och förbereda, och jag lägger sedan extra tid på att dubbelkolla (antingen verkligen titta efter eller "bara" gå igenom det i tanken)
Till nästa gång ska jag börja tänka ut en hierarki för att bryta det här beteendet.
Jag måste tillåta mej själv att det är okej att komma försent ibland. Jag skiljer inte på avsiktliga förseningar (telefonen ringer och man pratar bort en kvart) och oavsiktliga (hittade inga rena strumpor). Våga testa, blir folk arga på mej. Och gör det isåfall någonting?
Dessutom behöver jag komma bort från det här ständiga planerandet. Kanske genom att bestämma att jag får börja förbereda och planera tidigast en halvtimme innan avresan.
Tål att tänka på under veckan. Terapeuten tyckte dock inte att vi ska börja med några fler utmaningar nu eftersom jag har fullt upp.
Vi pratade också om uppföljningsmötet med försäkringskassan som är nästa vecka. Han ville stämma av vad jag tycker att han ska säga om vår terapi. Vi ska prata om att vi jobbar med att minska stressen i vardagen.
Till nästa gång ska jag tänka över eventuella faror som lurar under juluppehållet. Som nog blir hela fyra veckor långt.
Kommentarer
Trackback
