en sjukling till
Strax efter att jag hade gått och lagt mej igår vaknade sonen och ropade att han mådde illa. Som tur var hann jag dit med en hink! Sedan sov han gott hela natten, men jag låg på helspänn och vaknade av minsta ljud.
I morse sysselsatte jag barnen med en film (de vaknade innan morgontvn började!) och när den var slut fick de varsen ballong. Så jag fick ligga kvar och slumra i sängen ganska länge.
Nu sitter de i köket och pärlar halsband. På bänken hittade de en burk fylld med favoritpärlor så pärlandet ackompanjeras av glada tillrop. Vad barnen inte vet är att jag har slaktat några av deras tidigare verk och samlat pärlorna i nämnda burk.
Vi får väl se om deras glada humör håller i sig hela dagen.
hemma med barn
Förmiddagen har avlöpt utan alltför stora konflikter. 5-åringen har som vanligt gråtit en del, 7-åringen har bråkat och 3-åringen har inte kräkts. Barnen har fått ritmani så vi tillbringade en bra stund vid köksbordet.
Vardagsrumsgolvet är täckt med filtar och kuddar. Resultatet av ett kojbygge följt av inte nudda golv, som fyllde resten av tiden fram till lunchen. Efter en utevistelse sitter vi nu och tittar på en film.
Jag har börjat röja i vår stora köpmansdisk. Fullt med "vad ska jag lägga den"-grejjer som hängt med sedan tiden på landet. Nu åker de i soptunnan. Mannen blir säkert inte glad när han kommer hem på fredag och möts av en plastback fylld med hans saker som legat utspridda i huset. Så kan det gå när man sticker i väg på kurs.
Vardagsrumsgolvet är täckt med filtar och kuddar. Resultatet av ett kojbygge följt av inte nudda golv, som fyllde resten av tiden fram till lunchen. Efter en utevistelse sitter vi nu och tittar på en film.
Jag har börjat röja i vår stora köpmansdisk. Fullt med "vad ska jag lägga den"-grejjer som hängt med sedan tiden på landet. Nu åker de i soptunnan. Mannen blir säkert inte glad när han kommer hem på fredag och möts av en plastback fylld med hans saker som legat utspridda i huset. Så kan det gå när man sticker i väg på kurs.
sjuklingen
- Det är jag som är magsjuk. Bara jag får saft.
Minstingen ligger i tevesoffan och trivs nog ganska bra med att vara sjuk nu när kvällens händelser börjar blekna.
man ska inte ropa hej...
När jag trodde att faran var över vaknar minstingen och kräks.
Suck!
Så i morgon och på fredag får alla barnen vara hemma.
Dubbelsuck.
Och inte får de leka med andra heller.
Men nu slipper jag iallafall ifrån den där lunchen imorgon.
Och vilken tur att jag fick en ensamdag idag, även om jag inte gjorde mycket med den.
Med minstingen sjuk hamnar jag i riskzonen för hon kladdar som vanligt runt med sina händer i mitt ansikte när hon är trött.
familjen knas
I dag när vi kom hem från dagis hade 5-åringen kissat på sej så jag slängde ner alla barnen i badkaret. Örontvätt, nagelklipp och pyjamas på. Som vanligt.
Fast hoppsan. Klockan var ju bara strax efter fyra. Tur att vi inte fick besök :)
Ungarna tyckte att det var hur kul som helst att äta kvällsmat i pyjamas och praktiskt var det också. Sagan läste vi innan bolibompa så sedan är det bara att borsta lilla tanden och hopp i säng.
Minstingen somnade i mitt knä när vi läste saga, så då var det ju bra att hon redan var nattklädd. (Hoppas bara att hon inte håller på att bli sjuk.)
Fast hoppsan. Klockan var ju bara strax efter fyra. Tur att vi inte fick besök :)
Ungarna tyckte att det var hur kul som helst att äta kvällsmat i pyjamas och praktiskt var det också. Sagan läste vi innan bolibompa så sedan är det bara att borsta lilla tanden och hopp i säng.
Minstingen somnade i mitt knä när vi läste saga, så då var det ju bra att hon redan var nattklädd. (Hoppas bara att hon inte håller på att bli sjuk.)
semla och dr House
Jag bjöd hit mamma på fika ikväll så att vi fick oss en semla. Som tack gjorde hon i ordning på diskbänken. Gullemamma :) Själv knallade jag omkring och städade inför tjejträffen i morgon. Plockar undan småprylar och så, men det blir ingen pedantstädning. Jag är ju faktiskt inte sådan, så varför låtsas... (säger jag samtidigt som jag förmodligen kommer panikplocka innan de kommer imorgon.)
Tjejerna får gå till dagis i morgon. Jag har varit supertrött idag också, så jag behöver nog vila en stund på eftermiddagen innan det är dags att köra dottern till dansen.
Ikväll ville dottern helt plöstligt inte gå till dansen, trots att hon alltid tyckt om dansträningen. Storgråtande, men utan att kunna säga varför. Tills jag kom på att mannen sagt att han, sonen och minstingen skulle vara hemma och läsa läxan under tiden. 5-åringen trodde att de skulle göra något roligt och det ville hon ju inte missa. Så efter lite omsnickrande av schema så att jag tar med båda tjejerna till dansen medan sonen går lång dag i skolan + att också dottern får en leksak efter fem avverkade gånger så var hon nästan glad igen.
Om en liten stund är det säsongspremiär för House. Så cashewnötter är inhandlande och snart ska vi bänka oss i soffan för en timmes underhållning.
Tjejerna får gå till dagis i morgon. Jag har varit supertrött idag också, så jag behöver nog vila en stund på eftermiddagen innan det är dags att köra dottern till dansen.
Ikväll ville dottern helt plöstligt inte gå till dansen, trots att hon alltid tyckt om dansträningen. Storgråtande, men utan att kunna säga varför. Tills jag kom på att mannen sagt att han, sonen och minstingen skulle vara hemma och läsa läxan under tiden. 5-åringen trodde att de skulle göra något roligt och det ville hon ju inte missa. Så efter lite omsnickrande av schema så att jag tar med båda tjejerna till dansen medan sonen går lång dag i skolan + att också dottern får en leksak efter fem avverkade gånger så var hon nästan glad igen.
Om en liten stund är det säsongspremiär för House. Så cashewnötter är inhandlande och snart ska vi bänka oss i soffan för en timmes underhållning.
hoppas på sovmorgon
I kväll testar vi ett nytt knep för att få sonen att sova längre på morgonen (eller iallafall inte väcka oss så tidigt). I morgon klockan åtta är det fotbollsträning och jag är ärligt talat inte jättesugen på att masa mej dit. Och inte sonen heller, för då missar han Pokemon.
Ikväll somnade sonen med sin klocka bredvid sängen och instruktionerna att han ska väcka oss senast halv åtta om han vill gå på fotbollsträningen och annars ska han låta oss sova till åtta.
Så nu håller vi tummarna! I vanliga fall är fotbollsträningen tidigast klockan nio så det gör ju inte så mycket om han missar den här gången. Fast jag kan ju inte låta bli att tycka att det är lite taskigt att utebli och lämna tränarna i sticket.
söta sonen
Igår hade mamma köpt nya kuddar till sin beiga soffa som sonen tyckte var SÅ fina och tyckte att vi skulle köpa såna till vår soffa också. Det var bara det att kuddarna var bruna och turkosa och vi har en röd soffa.
Så jag sa till sonen att jag gärna byter ut soffan mot en beige, men då måste de sitta som små ljus i soffan och aldrig äta något där.
Sonen funderade en stund och förelsog sedan att jag kunde köpa en soffa (och kuddarna) till mej själv och göra en myshörna där jag kan ligga och andas i tårna utan att bli störd.
Vilken gullunge han är.
Så jag sa till sonen att jag gärna byter ut soffan mot en beige, men då måste de sitta som små ljus i soffan och aldrig äta något där.
Sonen funderade en stund och förelsog sedan att jag kunde köpa en soffa (och kuddarna) till mej själv och göra en myshörna där jag kan ligga och andas i tårna utan att bli störd.
Vilken gullunge han är.
fler kuliga tankar
Det jag främst är emot med att använda kulor som uppfostringsmetod är att använda det till i vardagen ständigt återkommande saker.
T.ex. ska inte min son behöva en kula för att packa sin gympapåse. Blir den inte packad så innebär det ju att han inte får vara med på gympan, vilket han vill. Glömmer han en frukt får han sitta och titta på när de andra har fruktstund (fast nuförtiden har väl skolan ett extra äpple eftersom man inte kan kräva att barnen tar med sig någonting.)
Däremot använder jag belöningar för att slippa tjafs eller motivera ett visst beteende i andra situationer:
- Yngsta dottern bajsar fortfarande helst i trosorna, trots att hon varit utan blöja sedan i september. Hon får nu ett klistermärke varje gång hon använder toaletten istället.
- Jag vill att sonen ska hålla på med någon idrott. Han spelar innebandy och fotboll (fotbollen har inte så många vinterträningar) och tycker att det är jättekul när han väl är där och han är verkligen en pojke som är full med energi och behöver springa av sej lite. Men det är alltid ett himla gnäll innan han kommer iväg. Så nu får han en liten leksak efter fem träningar. Där skulle vi ju kunna använda kulor för att hålla räkningen. (Han tycker verkligen att träningen är rolig, men behöver en extra motivation för att komma iväg.)
- När min son började svära och vi inte lyckades få bukt med det införde vi avdrag på veckopengen (och motsvarande böter för oss vuxna, så klart). Där skulle vi ju egentligen ha kunnat använda kulor istället. En kula för varje dag som han inte svor. Problemet då hade ju varit att sluta upp med kulorna när beteendet försvunnit.
T.ex. ska inte min son behöva en kula för att packa sin gympapåse. Blir den inte packad så innebär det ju att han inte får vara med på gympan, vilket han vill. Glömmer han en frukt får han sitta och titta på när de andra har fruktstund (fast nuförtiden har väl skolan ett extra äpple eftersom man inte kan kräva att barnen tar med sig någonting.)
Däremot använder jag belöningar för att slippa tjafs eller motivera ett visst beteende i andra situationer:
- Yngsta dottern bajsar fortfarande helst i trosorna, trots att hon varit utan blöja sedan i september. Hon får nu ett klistermärke varje gång hon använder toaletten istället.
- Jag vill att sonen ska hålla på med någon idrott. Han spelar innebandy och fotboll (fotbollen har inte så många vinterträningar) och tycker att det är jättekul när han väl är där och han är verkligen en pojke som är full med energi och behöver springa av sej lite. Men det är alltid ett himla gnäll innan han kommer iväg. Så nu får han en liten leksak efter fem träningar. Där skulle vi ju kunna använda kulor för att hålla räkningen. (Han tycker verkligen att träningen är rolig, men behöver en extra motivation för att komma iväg.)
- När min son började svära och vi inte lyckades få bukt med det införde vi avdrag på veckopengen (och motsvarande böter för oss vuxna, så klart). Där skulle vi ju egentligen ha kunnat använda kulor istället. En kula för varje dag som han inte svor. Problemet då hade ju varit att sluta upp med kulorna när beteendet försvunnit.
att hjälpas åt
Idag glömde sonen sin väska. Hoppsan! Så efter att ha lämnat flickorna på dagis fick vi köra hem igen och hämta den. Sonen var mycket lättad när han kom i tid till skolan. Så nu lär han väl inte glömma något på ett tag.
Vi har börjat lägga över lite uppgifter på barnen:
7-årige sonen ska:
- själv komma ihåg att packa frukt
- komma ihåg sin ryggsäck
- packa gympapåsen
- lägga fram kläder till nästa dag
- städa sitt rum en gång i veckan
5-åriga dottern ska:
- lägga fram kläder till nästa dag
- städa sitt rum en gång i veckan (med lite assistans)
Snart 3-åriga dottern ska:
- städa sitt rum en gång i veckan tillsammans med en förälder
Och allt detta utan att de får någon annan belöning än beröm och uppmuntran.
Hosanna skrev om att det nya är att ge barnen en kula för varje sak de gör och när man fått en viss mängd kulor får man en belöning. Om det tycker jag inte!
Innan jul hade jag en diskussion med min terapeut om hur man ska få barnen att hjälpa till. Han använder kultricket. De får kulor när de packar ryggsäcken, när de städar och vid en massa andra tillfällen. Han motiverade det med att hjärnan funkar så (belöningssystem) och att samhället ser ut så.
Jag undrade hur han tror att det blir när barnen blir större, men det hade han inte tänkt på. Om man vänjer barnen vid att få en belöning varje gång de utför en uppgift i hemmet så vill de väl så småningom ha belöningar för precis allt (?) Och de lär väl inte nöja sig med en kula när de växt till sig lite.
Jag tycker att man ska hjälpas åt med det vardagliga utan att få något för det. Ibland hittar vi på något roligt tillsammans när vi har städat, t.ex. spelar spel. Det är uppskattat!
Vi har börjat lägga över lite uppgifter på barnen:
7-årige sonen ska:
- själv komma ihåg att packa frukt
- komma ihåg sin ryggsäck
- packa gympapåsen
- lägga fram kläder till nästa dag
- städa sitt rum en gång i veckan
5-åriga dottern ska:
- lägga fram kläder till nästa dag
- städa sitt rum en gång i veckan (med lite assistans)
Snart 3-åriga dottern ska:
- städa sitt rum en gång i veckan tillsammans med en förälder
Och allt detta utan att de får någon annan belöning än beröm och uppmuntran.
Hosanna skrev om att det nya är att ge barnen en kula för varje sak de gör och när man fått en viss mängd kulor får man en belöning. Om det tycker jag inte!
Innan jul hade jag en diskussion med min terapeut om hur man ska få barnen att hjälpa till. Han använder kultricket. De får kulor när de packar ryggsäcken, när de städar och vid en massa andra tillfällen. Han motiverade det med att hjärnan funkar så (belöningssystem) och att samhället ser ut så.
Jag undrade hur han tror att det blir när barnen blir större, men det hade han inte tänkt på. Om man vänjer barnen vid att få en belöning varje gång de utför en uppgift i hemmet så vill de väl så småningom ha belöningar för precis allt (?) Och de lär väl inte nöja sig med en kula när de växt till sig lite.
Jag tycker att man ska hjälpas åt med det vardagliga utan att få något för det. Ibland hittar vi på något roligt tillsammans när vi har städat, t.ex. spelar spel. Det är uppskattat!
hon somnade!
Efter lite spring gick lillsnuttan och la sej med en prinsesstidning och favvohunden. Som vanligt sa jag att hon skulle släcka och lägga sej när hon var klar. Och idag gjorde hon det! Jag avvaktade några ynkligt trötta mamma-rop och tassade sedan in till en sovande prinsessa.
Sonen ligger dock fortfarande och leker med legot. Igår somnade han med armen utsträckt bland Star Wars-gubbarna.
En dag kvar...
Sonen ligger dock fortfarande och leker med legot. Igår somnade han med armen utsträckt bland Star Wars-gubbarna.
En dag kvar...
det var en gång
en mamma som hade tre små barn som inte ville sova.
Först fick mamman lura dem i säng med hjälp av tingelingelinge tåget går... Efter lite tjafs om vem som skulle gå först och vem som skulle bli avsläppt sist fick mamman till en lösning som accepterades av alla tre.
Först gick Storasyster. Efter henne kom Storebror. Med armarna runt hans mage småsprang Lillasyster för att hänga med. Och sist men inte minst gick mamman.
Storasyster lämpades av. Fick pussar och kramar innan tåget körde vidare. Nu gick Storebror först. Efter ett nytt kramkalas la också han sig till rätta i sängen. Det lilla loket tuffade vidare till slutstationen. Lillasyster nattades, försågs med ett pussel och uppmaningen att släcka lampan och lägga sej när hon var klar. (Mamman är nämligen en sann optimist.)
Mamman gick och sjöng för de stora barnen innan hon satte sig tillrätta med en bok och inväntade Cirkusen! Det dröjde inte många sidor innan Lillasyster var klar med pusslet och ropade på sällskap. Mamman slog sig ner bredvid sin bortskämda unge i sängen (fortfarande med boken i högsta hugg) och väntade på John Blund.
Då ringer telefonen! Det är från spanien. Mamman ger sin man en avhyvling för att han inte kommer ihåg barnens läggtider. När hon lagt på luren är samtliga barn uppe och springer. Nyfikna förståss. Det är bara att börja om. Men det blir inte lika muntert den här gången.
När Lillasyster är nära att somna igen kommer Storasyster intassande och meddelar att hon är törstig. Mamman ber henne att vänta på sitt rum och hon smyger därifrån (hör och häpna!). Efter en stunds vak(t)ande smyger mamman iväg för att göra i ordning ett glas vatten. På väg från köket möts hon av Lillasyster. På några sekunder har hon förvandlats från en nästan sovande gullunge till en klarvaken buse. Och Storebror meddelar från sitt rum att han minsann inte heller kan sova. Efter en blick in i rummet är mamman benägen att hålla med. Halva sonen ligger utanför sängen och leker med lego.
Efter en och en halv timmes kämpande kom Storebror tassande för tredje gången. Han hade drömt något otäckt och ville sova i pappas säng.
Aha, det var där skon klämde tänkte mamman och föste in honom på rummet igen samtidigt som hon försökte dölja chokladbiten som hon hade i munnen.
Bara två kvällar kvar...
Först fick mamman lura dem i säng med hjälp av tingelingelinge tåget går... Efter lite tjafs om vem som skulle gå först och vem som skulle bli avsläppt sist fick mamman till en lösning som accepterades av alla tre.
Först gick Storasyster. Efter henne kom Storebror. Med armarna runt hans mage småsprang Lillasyster för att hänga med. Och sist men inte minst gick mamman.
Storasyster lämpades av. Fick pussar och kramar innan tåget körde vidare. Nu gick Storebror först. Efter ett nytt kramkalas la också han sig till rätta i sängen. Det lilla loket tuffade vidare till slutstationen. Lillasyster nattades, försågs med ett pussel och uppmaningen att släcka lampan och lägga sej när hon var klar. (Mamman är nämligen en sann optimist.)
Mamman gick och sjöng för de stora barnen innan hon satte sig tillrätta med en bok och inväntade Cirkusen! Det dröjde inte många sidor innan Lillasyster var klar med pusslet och ropade på sällskap. Mamman slog sig ner bredvid sin bortskämda unge i sängen (fortfarande med boken i högsta hugg) och väntade på John Blund.
Då ringer telefonen! Det är från spanien. Mamman ger sin man en avhyvling för att han inte kommer ihåg barnens läggtider. När hon lagt på luren är samtliga barn uppe och springer. Nyfikna förståss. Det är bara att börja om. Men det blir inte lika muntert den här gången.
När Lillasyster är nära att somna igen kommer Storasyster intassande och meddelar att hon är törstig. Mamman ber henne att vänta på sitt rum och hon smyger därifrån (hör och häpna!). Efter en stunds vak(t)ande smyger mamman iväg för att göra i ordning ett glas vatten. På väg från köket möts hon av Lillasyster. På några sekunder har hon förvandlats från en nästan sovande gullunge till en klarvaken buse. Och Storebror meddelar från sitt rum att han minsann inte heller kan sova. Efter en blick in i rummet är mamman benägen att hålla med. Halva sonen ligger utanför sängen och leker med lego.
Efter en och en halv timmes kämpande kom Storebror tassande för tredje gången. Han hade drömt något otäckt och ville sova i pappas säng.
Aha, det var där skon klämde tänkte mamman och föste in honom på rummet igen samtidigt som hon försökte dölja chokladbiten som hon hade i munnen.
Bara två kvällar kvar...
ingen hejdåpuss
För första gången fick jag ingen ordentlig kram och puss när jag lämnade sonen i skolan. Anledningen var förmodligen att hans kompis och en av tjejerna stod och pratade i kapprummet.
Men jag ska väl vara glad för att han har velat krama sin mamma offentligt så pass länge ändå. Han är ju ändå 7,5 år, gullpojken.
Men jag ska väl vara glad för att han har velat krama sin mamma offentligt så pass länge ändå. Han är ju ändå 7,5 år, gullpojken.
änglahår
Storasyster skulle på kalas och ville ha änglahår, och det fick hon ju såklart.
Lillasyster ville också ha flätor. För att snart vara tre har hon väldigt lite hår, men jag lyckades skrapa ihop till några iallafall.
Lillasyster blev supertuff i flätorna som stod åt alla håll (jag kan faktiskt tänka mej att göra det som frisyr på henne), men änglahåret blev mest ett stort, lite lockigt ruffs. Storasyster blev dock helt änglalik i sina lockar.
Lillasyster väntar tålmodigt på att bli stor så att hon också får långt hår. Och stora fötter.
Lillasyster ville också ha flätor. För att snart vara tre har hon väldigt lite hår, men jag lyckades skrapa ihop till några iallafall.
Lillasyster blev supertuff i flätorna som stod åt alla håll (jag kan faktiskt tänka mej att göra det som frisyr på henne), men änglahåret blev mest ett stort, lite lockigt ruffs. Storasyster blev dock helt änglalik i sina lockar.
Lillasyster väntar tålmodigt på att bli stor så att hon också får långt hår. Och stora fötter.
charmtroll
Minstingen klär på sej men hittar inte det hon söker.
Vi hör henne ropa:
- Ho, ho. Är det några strumpbyxor här?
Vi hör henne ropa:
- Ho, ho. Är det några strumpbyxor här?
siffrornas värld
Sonens klasskompis kom förbi med matteboken igår eftermiddag och sonen tog sej glatt an mattetalen ("Nu jobbar vi med minus och det är mycket roligare, för det är svårare. Plus är så jättelätt."). 5-åringen ville oxå ha läxa så jag gav henne Bamses 1-2-3. Fast den var inte så rolig, tyckte hon, för det var bara att skriva siffror. Så istället försökte hon hänga på brorsan.
När han frågade henne vad 5-2 är så kunde hon inte räkna ut det. Men när han (med hjäp från mej) frågade "Om du har fem äpplen och äter upp två - hur många har du kvar då?", så visste hon att det var två.
Minus är samma sak som "att äta upp", förklarade jag. Och efter en sekunds betänketid fattade hon.
Sonen läste talen tyst, skrev svaret och frågade sedan sin syster. Som, utan att använda fingrarna, gång på gång levererade rätt svar. Till och med på ganska höga tal som 9-1.
Nu vill hon oxå ha riktig matteläxa, men jag vet inte om man ska ge henne det.
Å ena sidan vill man ju uppmuntra kunskapsivern.
Men å andra sidan blir kanske skolan väldigt trist om hon redan har gjort allt.
Vad tycker ni, kloka vänner?
När han frågade henne vad 5-2 är så kunde hon inte räkna ut det. Men när han (med hjäp från mej) frågade "Om du har fem äpplen och äter upp två - hur många har du kvar då?", så visste hon att det var två.
Minus är samma sak som "att äta upp", förklarade jag. Och efter en sekunds betänketid fattade hon.
Sonen läste talen tyst, skrev svaret och frågade sedan sin syster. Som, utan att använda fingrarna, gång på gång levererade rätt svar. Till och med på ganska höga tal som 9-1.
Nu vill hon oxå ha riktig matteläxa, men jag vet inte om man ska ge henne det.
Å ena sidan vill man ju uppmuntra kunskapsivern.
Men å andra sidan blir kanske skolan väldigt trist om hon redan har gjort allt.
Vad tycker ni, kloka vänner?
bebislängtan
Trots argument i mängder kunde jag inte få förståelse för min hållning: Inga fler barn. Ever!
Visst vore det väl mysigt med en liten bebis, sa han.
Och jag hade svar på tal:
- vi måste hinna med de barn vi har
(det hinner vi väl)
- jag kan ju inte bli med barn nu när jag äter medicin
(vi kan ju vänta några år)
- då är jag för gammal
(38? Men det är ju inte gammalt!)
Inte ens dessa bet:
- då kan vi ju inte göra alla roliga saker längre (som vi nästan aldrig gör, men vi kan ju)
(det gör ingenting)
- det kan ju bli en flicka. Då har du tre småsystrar...
För det var inte min man som ville utöka barnaskaran. Utan min 7-årige son, som resonerade vidare:
Om tre år kanske. Då vågar du nog köra bil igen och så kan du jobba ett tag innan bebisen kommer. Då är jag...tio år. Så då kan jag lämna systrarna på morgonen. Och så får du sovmorgon. Det blir väl bra!!!!! Snälla mamma, vi kan väl!!! Det är så roligt med bebisar!!!
Söt som socker är han, min son. Barnkär som få. Och trots allt retande och tetande så är han nog den bästa storebror som man kan ha. Snäll och så omtänksam mot sina systrar att det ibland driver mej till vansinne.
Men han får nöja sej med lillkusinen.
nästan fullt hus
Jag hade inte hjärta att skicka iväg sonen till skolan, trots att jag vet att han kommer att piggna till när han väl är där. Förra veckan mådde jag verkligen dåligt den första vakna timmen, I dag är döttrarna också hemma. 5-åringen var sååå trött idag och ville inte gå. Så då kan jag passa på att pyssla om henne lite idag också, Minstingen skuttar omkring lika pigg som vanligt.
Det blir inget halsbandspyssel idag heller med andra ord. Men kanske lite annat pysslande tillsammans med barnen.
Det blir inget halsbandspyssel idag heller med andra ord. Men kanske lite annat pysslande tillsammans med barnen.
sällskap hemma
Sonen är sjuk idag. Säger han iallafall. Det är svårt att veta när han varken är snorig eller febrig. Men han satt bara och petade i gröten, så då är det nog "på riktigt". Hoppas bara att det inte är magsjuka på gång!
Nu tittar han på TV och sedan får vi nog ta fram något roligt spel. Och kanske lite pyssel om han orkar. Jag hade tänkt ge mej på att rensa ur vår gigantiska köpmandisk som har stått tillfälligt i vårt sovrum i fyra år. Nu ska det äntligen flyttas till vardagsrummet. Där finns massor av lådor, så barnen ska få några var där de kan lägga sina teckningar, halvfärdigt pyssel och sådant. Precis som på dagis :)
Nu tittar han på TV och sedan får vi nog ta fram något roligt spel. Och kanske lite pyssel om han orkar. Jag hade tänkt ge mej på att rensa ur vår gigantiska köpmandisk som har stått tillfälligt i vårt sovrum i fyra år. Nu ska det äntligen flyttas till vardagsrummet. Där finns massor av lådor, så barnen ska få några var där de kan lägga sina teckningar, halvfärdigt pyssel och sådant. Precis som på dagis :)
väntan...
5-åringen går rastlöst omkring och väntar och väntar. Cirka halv tre kommer min bror med familj och hämtar henne. Hon ska sova över hos kusinen i natt (och vara dagisledig imorgon). Cirka halv tre för dem är någon gång före tre, eller kanske lite efter.
Jag hämtade alla barnen innan mellis idag. Med bil eftersom det var lite bråttom (ifall de hade kommit vid halv...). Men imorgon blir det promenad igen, både dit och hem. Sonen blev jätteglad i morse när vi skulle gå. Och sur i eftermiddag när han insåg att jag hade bil. Man vet aldrig hur barnen ska reagera...jag som trodde att det skulle bli gnäll för att vi går när bilen står hemma.
Jag ska se om jag kan lura på svägerskan lite utrensade tyger och mönster. Hon brukar inte vara svår på sånt.
Jag hämtade alla barnen innan mellis idag. Med bil eftersom det var lite bråttom (ifall de hade kommit vid halv...). Men imorgon blir det promenad igen, både dit och hem. Sonen blev jätteglad i morse när vi skulle gå. Och sur i eftermiddag när han insåg att jag hade bil. Man vet aldrig hur barnen ska reagera...jag som trodde att det skulle bli gnäll för att vi går när bilen står hemma.
Jag ska se om jag kan lura på svägerskan lite utrensade tyger och mönster. Hon brukar inte vara svår på sånt.
