malve

Fick i läxa att fundera ut hur jag vill att en bra vän ska vara. Jag förmodar att det har något med mina krav på mej själv att göra....?...

- vågar säga nej / jag har inte tid (jag tycker det är jättejobbigt att ringa folk som jag vet inte säger ifrån när de inte hinner prata, eller be om hjälp av nån som aldrig säger nej
- kan be om hjälp
- kan ta emot hjälp  ja tack - att det ska vara så svårt
- ställer upp i kris
- ärlig
- pålitlig
- öppen
- omtänksam
- är sig själv
- positiv grundsyn  sen kan man ju må dåligt ibland...
- tar ansvar för sitt liv (gör saker som hon mår bra av, gnäller inte över aktiva val)
- empatisk
- vågar ge konstruktiv kritik, ställa obekväma frågor
- vågar prata om jobbiga saker

Oj, sa Syster Yster. Vilka krav du ställer. Men jag gör skillnad på kompisar och vänner. Och sen behöver man ju inte hitta allt hos alla. Hembakat fika har jag inte tagit med...

Nu har jag varit och pratat av mej hos min terapeut. Och det känns så skönt! Vi bestämde att jag ska ta ett uppehåll i KBTn och bara ta chansen när den kommer - köra bilen när vi ska nån stans, cykla och handla när det behövs, ta en promenad om jag känner för det. Det viktigaste är att jag inte backar och undviker sånt som jag vill göra, sånt som jag vill ha i mitt liv. Och tar mej tid för att samla kraft.
Känns skönt att det inte var någon motgång som utlöste detta utan att jag har insett att jag inte orkar mer just nu.

Det känns som om jag har hittat mej själv, under alla skyddande lager av kontrollbeteenden. Jag måste bara ha kraft nog att stå emot mina egna krav och mod att stå emot andras. Mitt jag ligger i min kupade hand som en liten ömtålig fågelunge.