bebismage
- Vet du vad jag gör med såna magar, säger jag och gör mej redo för lite bus.
- Min mage är stor, säger hon och klappar den belåtet. Jag har en bebis där. Vera.
Det bidde inget bus....:)
fikaeftermiddag
Duktigt att inte baka själv, när jag inte känner för det! :)
Sedan blir det fika, lek och prat hela eftermiddagen.
Framåt kvällen åker vi och hämtar mannen samt kör förbi hamBurger King (som barnen säger).
Dottern önskade sej lasagne som födelsedagsmiddag, men jag orkar inte fixa med det och mannen ska jobba. Så jag kompromissade fram hamburgaralternativet.
Motvilligt gick hon med på det. Alla barnen hade hellre velat ha lasagne. Fast vi gör det imorgon istället.
Kul att de hellre vill ha riktig mat än hamburgare. (Och vi är inte där så ofta att de kan vara trötta på det heller.)
min Heinz-flicka
Dottern gick till dagis med glitter i ögonen och en tamagotchi runt halsen.
Dagen till ära med strumpbyxor under den nya, fina klänningen.
Hon sov så gott när vi kom in, sjungandes för full hals. Syskonen kröp upp till henne i sängen och följde med spänd förväntan paketöppningen. Pollydockor, Bratz, snickarbälte med verktyg och Lille Prinsen-bok. Och så GoGos från syskonen. Som de slagit in alldeles på egen hand kvällen innan.
Fem år! Hur kan tiden gå så fort? Hon var ju nyss min alldeles nya lilla bebis. Nu är hon en stor tjej med långa ben och långt hår.
För fem år sedan hade jag precis gett upp. Vi kom in till förlossningen mitt i natten. Min första feberfria dag efter en rejäl höstförkylning ville hon ut. Krafterna var inte direkt på topp efter flera vaknätter med hosta och öronont. Men jag var ändå tacksam för att hon väntade tills febern gått ner. Vandrade fram och tillbaka i korridoren i flera timmar. Men ingenting hände. Vid nio var jag öppen fyra cm. Efter en hel natts kämpande hade det inte hänt någonting.
Jag gav upp. Orkade inte mer. Ville ha ryggbedövning. Medan jag låg och väntade på läkaren kände jag hur barnet åkte neråt och sedan ville ut. Sköterskan bara skrattade. Men jag stod på mej. Barnet kommer. Nu! Hon tittade efter, och sprang och hämtade barnmorskan.
Sedan föddes hon. Vår lilla flicka. En riktig ketchupförlossning. Utan någon som helst smärta. Helt fantastiskt! Förkylningen var som bortblåst, jag var fylld av energi. Och lycka. Över detta lilla liv som låg på min mage. Alldeles, alldeles underbar.
vilken stadstur
Började på Claes Ohlsson. Skulle köpa prinsesstejp. Vi hittade ingen tejp, men det var Rea. Kikade runt efter lämpliga julklappar. Där började dottern balla ur. Sprang upp och ner på ramperna. Lekte Pingu och åkte kana på magen, sprang och gömde sej...
Tog inte med vagnen. Det ångrade jag. Även om inte barnet vill sitta där så kan man iallafall lägga grejjerna i.
Nåväl, vi kom ut från Claes O. med allt vi skulle ha.
Äntrade leksaksbutiken. Efter en lika kaosartad rundtur för att hitta en present gav vi upp och bestämde oss för GoGos. Fick släpa dottern därfrån.
Nu sitter jag här med tre småtrötta barn (det blev ju sent igår) och är minst lika trött själv.
Det ser ut att bli en toppeneftermiddag.
mina duktiga barn
Plockat undan, dammsugit och svabbat.
Vilka ungar :)
Får lägga band på mitt kontrollbehov och acceptera att golven kanske inte blir helt dammfria...
Efter lunch ska minstingen och jag städa hennes rum.
(Hon behöver inte städa själv...än så länge)
bellman till middag
Vi avnjöt rotfrukter, klyftpotatis och kotlett.
Samt ett gäng Bellmanhistorier.
Fann mej själv dubbelvikt av skratt
åt historier som jag tyckte var roliga för sådär tjugofem år sedan.
Vad gör man inte för sina barn??
...femårskalas
För den som undrade :)
målarfnatt
Jag hittade en guldsida för målartokiga barn.
Fullt med diverse favoritfigurer att skriva ut och färglägga.
det skär i hjärtat
Hon har ingen att leka med.
Bästa kompisen är ett år äldre och började i skolan efter sommaren.
De andra tjejerna är tvillingar som är som tvillingar kan vara - leker mest med varandra.
Två flickor är ett år yngre. De leker mest med varandra, säger hon.
I femårsgruppen är det tre flickor till.
En av dem tycker hon om att leka med.
Men den flickan leker mycket med barn från en annan avdelning.
Min lilla flicka...vad gör man...hon måste ju gå på dagis.
Jag har pratat med personalen.
Men de säger att hon brukar vara glad och leker med alla.
Det kanske är så att hon saknar en bästis, helt enkelt.
Och lillasyster har ju en radarkompis.
Då blir det ju tydligt att hon är utan.
Vi bestämde att vi ska ringa till den jämnåriga i helgen.
Så att de kan leka hemma.
Kanske hittar de varandra även på dagis om de leker på fritiden.
För vad gör man?
grrrr...
Och det ska dom. Jag har ju dagis och fritidsplats till dem. Förmodligen kommer jag att ha dem hemma ett par dagar, man måste ju passa på när skolan är ledig. Men det är ingenting jag bestämmer nu.
Jaha, sa hon och snörpte på munnen.
Jag blir så irriterad!!!! Hon har ju ingen aning om hur jag mår. Och hon ska ju inte bry sej om hur jag gör med mina barn. Jag har en heltidsplats som jag betalar för.
alfons og uhyret
Alfons blev det som tänkt. Men på danska.
Och han heter Alfons på danska oxå. Jag hade för mej att de fick ändra namnet för att Alfons betydde halllick eller något liknande. Jag hade nog fel.
Vi har iallafall haft det skojigt här, jag och barnen, när jag läste boken.
På bredaste hittepådansk.
En översatt version önskades som kvällssaga.
Med lite fantasi ska det väl gå bra.
Visste ni förresten att sandlåda på danska heter sandkasse.
Och när man slår någon med knytnäven låter det KLASK!
nice try
- Snälla mamma, vi är så svettiga. Kan vi inte få en godisbit.
Det blev ett glas vatten. Utan några protester.
Tja, det kunde ju ha gått vägen...
önskelista
1) Playmobil: cirkus

2) Playmobil sjukhus

Jag gillar Playmobil. Lekvänligt med kvalitet. Lite mycket småsaker kanske...
Och det här räddar även julen eftersom man kan önska sej fler set i samma serie.
3) Av kusinerna:
Älvbok

Vi lånar dem på bibblan, men det är sällan det finns några till utlåning.
slutspurt på dagen...
Först tog jag bilen och hämtade tjejerna. Lade cykeln därbak. Sen åkte vi och handlade.
I affären tog det tid. Vi fick vänta på att kycklingarna skulle bli klara.
Sedan var det ingen större idé att åka hem.
Så vi gick till bibblan. Hann vara där en liten stund när hon som inte har blöja plötsligt kissade på sej.
Som tur var stod hon på golvet... bara att plocka av kläderna och ta på överdragsbyxor och fleece.
Sen körde jag hem och lämnade mat och cykel medan barnen satt kvar i bilen
(Jag klarade av att inte följa impulsen att rusa på toa de minuter jag var hemma...fast det var nära...)
För att direkt därefter åka till skolan och hämta sonens hoj.
Och sedan sonen.
Hem och laga mat.
Äta och puuusta ut i soffan.
Barnen mumsar jordnötsringar.
Själv åt jag alldeles för mycket.mat..ingen vidare matro med tre trötta barn så jag bara lassade in emellan bråken utan att känna efter.
Nu hoppas jag att jag får barnen i säng utan några komplikationer.
Jag är helt slut!
high five! yeah!
Nu är vi i mål med potträningen. (Peppar peppar.)
Kissandet har gått bra en tid, med vissa återfall.
Hon går till toaletten när hon behöver.
Däremot har hon tyckt att det är helt okej att bajsa i trosorna.
Det känns väl ungefär som med blöja, antar jag.
Inte så kul för oss vuxna, direkt.
Så jag försökte göra det lite skojigare,
den enda gång jag lyckats tajma in nummer två.
För varje plopp gjorde vi high five! med ett yeah! efter.
Inte för att det hjälpte.
Tills igår. Då rusade hon till toaletten.
Och vi fick äntligen slå ihop våra händer igen.
kom i håg tills imorgon
De får hem en bok efter vilken nivå de är på. Och sen ska man som jag har fattat det läsa samma bok flera gånger för att barnen ska lära sej att känna igen ordbilder.
Sonen, som ju fått kläm på det där med läsningen, läste ut hela boken i ett svep. Och sen vill han inte läsa den igen. Och det kan man ju förstå.
Man vill ju inte ta kål på läslusten redan, liksom. Kanske kan vi jobba med boken på något annat sätt. Räkna alla "att" eller något sådant.
bus och blixtar
- Vad gör du???
- En snilleblixt!
Då kan man inte låta bli att le...
Det kostar pengar att ha barn.
En rulle här och en rulle där.
En nyöppnad schampoflaska i badet.
Flingor över hela köksgolvet.
Snilleblixtarna är många.
För det är väl inte bara bus...?
vem gör vad?
Båda hennes föräldrar var närvarande när skor och fötter mättes.
Föräldrarna konstaterade i samförstånd att skorna var för små.
Vem köper nya skor?
Inte hennes pappa iallafall.
Konstaterar jag efter en tids väntan.
Idag föll jag till föga.
Dottern ska ju inte behöva gå i för små skor...
Köpte ett par på hemväg från stan.
Ett par lila. Med glitter. Diamanter. Och blommor på sulorna.
(De enda som fanns i rätt storlek...).
Dottern strålade av glädje.
Och syskonen strålade ikapp.
Utan ett uns av avundsjuka.
Mina fina barn.
Men varför är det automatiskt jag som ska fixa alla inköp....?
välkommen hem Tigris
Tigris blev också nöjd. Och tyckte att det var roligt att vara i skolan. Han var med på gympan, följde med till skogen och hjälpte till att räkna och skriva. I natt var han och de andra gosedjuren jättebusiga och hade gömt sej för barnen. Tigris satt på en varg. Och i dag var det fest.
Men det är skönt att vara hemma igen. Tycker både Tigris och sonen.

Och mamma kände sej jättenöjd.
För att sy med sina barn är en sådan sak som en BRA mamma gör.
Dessutom hade vi ett extrabarn som fick med sej en sovsäck till Barbie hem.
Det är sådant som en JÄTTEBRA mamma gör.
Suck...
hundra procent
Han tycker att skolan är rolig och han jobbar bra.
Han är precis likadan i skolan som hemma.
Han gör allt väldigt intensivt. Både det fysiska och det stillasittande.
Till och med på teckningarna syntes det. Han fyller hela pappret med färger och detaljer.
Inte undra på att han är trött på kvällarna...
Och han var redo för att börja skolan.
Tar till sig kunskapen och har knäckt läskoden.
Det känns skönt.
Jag berättade om min sjukskrivning och panikångest.
Det känns bra att hon vet.