malve

Jahapp.  Fixarjag har varit I farten. Igen!

Innan sommaren bestämde vi Kick-off datum för Syjuntan. (Vi börjar och avslutar varje ?termin? på puben.) Fick ett mail från en kompis där hon undrade hur det blev. Jag ringde upp men det var ingen hemma, så då bokade jag bord till oss på en trevlig pub. Och har nu ringt runt och meddelat detta.

Suck! Jag skulle ju inte!!!! Men nu är det gjort. Och det ska bli trevligt.

Jag tror att det är så att jag försöker bli omtyckt genom mina handlingar.
Måste banka in i skallen att jag blir omtyckt för den jag ÄR. Inte för vad jag gör eller inte inte gör.

Det är ju så jag är mot mej själv också. Jag tycker om mej själv för det jag gör. Inte för den jag är. Alla mina mentala listor med bra saker som man ska göra för att vara duktig. Som jag måste följa för att vara nöjd med att vara jag.

Vill inte vara sån!!!!

har jag börjat läsa min blogg från början. Och började gråta! Känslan av hur allt var kom över mig igen. Hur kunde det få gå så långt utan att jag märkte det? Tänk att det bara är två månader sedan. Tycker att jag kommit ganska långt på den korta tiden.

Och med tanke på att det är två månader sedan jag var ute och gick reglebundet så gick det ganska bra idag. Hade lite ångest men inte så farligt. För att markera att jag bara är ute och går för min egen skull ska jag lyssna på musik. När jag KBT-tränar har jag ingen musik eftersom det distraherar och gör promenaden mindre jobbig. Men nu KBT-tränar jag inte. Jag ska gå ut och gå för att jag behöver det. Och då kan jag ha musik i öronen om jag känner för det.

Fick sova till klockan nio idag. Oj, vilken sovmorgon.
Men jag var väl trött.

Sommarstugan med så många människor var jobbigt.
Trots att det är människor jag tycker om.
Det finns ingenstans att gå undan när det regnar.
Utflykter varje dag tär på krafterna.
Jag blir trött av ångesten och oron.

Behöver lite tid för mej själv.
För att komma i fas.
Har fått en morgon för mej själv.
Precis vad jag behövde!

Det är så lätt att planera och boka in.
Så lätt att glömma att jag har dåliga dagar
de dagar jag mår bra.
Tänkter inte på
att det oftast hänger ihop.
De dåliga dagarna kommer
när orken tryter efter några aktiva dagar.

Planerar ett besök i stugan om ett par veckor.
Då är mamma i Göteborg.
Så vi får vara där ensamma.
Längtar redan!!!

Mindre än ett dygn i stugan med min mamma och stressen har redan flyttat in. Jag har inte lagt märke till att den varit försvunnen, min inre stress, men det har den varit. Och nu är den tillbaka.

Min mamma. Ordning och reda. På hennes sätt.
Man ska vara duktig och göra nytta. Och sen får man ta sig tid till nöjen. Om det finns någon tid kvar, vill säga. Det är så jag har levt. Och tid för mej själv har det aldrig blivit. Det finns ju alltid att göra. I alla fall inte tid för mej sjäv
Eller rättare sagt, tid för mej själv med gott samvete har det aldrig blivit. Bara stulen tid.

Jag har ett stort behov av att få vara för mej själv. Just nu. Det känns nästan lite skamligt att säga. Men så är det. Och det är ju inte så konstigt. Egentligen. Tid att läsa, bara vara eller pyssla med något i min egen takt. Tid att hitta mej själv. Och jag känner ju att det är viktigt. Det är där nyckeln finns. I tiden. Att trycka undan min längtan att umgås med mej själv vore att stänga dörren och fortsätta det liv jag levde. Där alla andra är viktigare.

Igår när vi kom hit åkte resten av familjen och mamma iväg en stund och träffade min bror. Jag stannade i stugan. Kände att jag behövde vara i fred en stund. Började plocka lite med packningen men tänkte att det var bättre att lämna det till sedan, och satte mej med en bok istället. Det andra skulle ju hinnas med sedan. När mamma kom tillbaka blev hon sur. Bok läser man när man gjort allt det andra. Basta!

Idag har hon gått omkring och plockat med suckande och sur blick. Jag satt med en bok medan jag drack kaffe. Det tålde inte hon. Jag vill ha en lugn morgon innan jag börjar med dagens plock. Hon springer runt i morgonrock och ordnar.

Hon har så många idéer om vad man ska göra, min mamma. Vad man ska klara av. Vad man ska orka.
Det är nog därifrån jag fått alla krav på mej själv. Har tyckt att jag inte varit som hon eftersom jag inte är lika ordningsam, men det är jag nog. Måste tänka lite mer på det här.  Det är nog viktigt.

Måste försöka strunta i hennes måsten och göra det jag känner är rätt för mej.

Fru Fundersam skrev om en bok där man skriver ner sina glada minnen och sådant som man mår bra av.

Tänkte på det när jag hängde tvätt.

När jag inte har mått bra har jag glömt bort vad som får mej att må bättre och bli glad. Att samla det i en bok att ha när tiderna är sämre är ju en jättebra idé. Det är ju ofta små saker som får en att må bättre, som att hänga tvätt. Saker som ger mer energi än de tar.

Vad kan pigga upp mer än ens egna härliga minnen? Tänk att JAG har varit så lycklig, gjort så mycket roligt.
Det är svårt att se ljusglimtarna när allting känns svart. Då är ju en sådan bok guld värd. En bok att kunna bläddra i och för en stund tänka på något annat.


Nu ska jag börja skriva en sådan bok.
Även om jag inte tycker om "ska bara" så ska jag ändå bara först ta en tur till stan och köpa en riktigt fin anteckningsbok och nya pennor.

Kom att tänka på en sak när jag borstade tänderna.
Mina två absoluta favoriter bland tecknade figurer är Snusmumriken och Lilla My.

Snusmumriken tar dagen som den kommer, planerar ingenting, följer sitt inre.
Lilla My gör precis som hon vill och säger det hon vill, utan att tänka på hur man ska göra,
eller vad andra ska tycka.

Precis tvärtemot den person jag varit.
Tycker jag om dem för att det är sådan jag  innerst inne vill vara?

Det bor en igelkott under vår altan. Så mördarsniglarna har något positivt med sej i allafall.
De är igelkottarnas favoritkäk.

Har tillbringat förmiddagen med att rensa ogräs. Kom på att det är ju ett jättebra sätt att få vara ifred och låta tankarna komma och gå som de vill.

Ogräs har vi i mängder, så det är ingen risk att det tar slut heller.
Och ogräset kan man ju lita på, det kommer alltid tillbaka.

Bra mot ångesten är det också.