baka, baka liten kaka

Det handlar kanske inte så mycket om vad man ska göra eller inte göra. egentligen. Útan varför man gör det man gör och hur man gör det.

Att baka en kaka för att familjen kräver hembakade kakor.
Att baka en kaka för att jag kräver det av mej själv. För att jag är en sådan som bakar kakor.
Att baka en kaka för att man är dumsnål.

Idag bakade jag en äppelkaka bara för att jag ville det. Vi brukar egentligen inte fika i veckorna, utan spara mumset till helgen. Men ikväll blev det kaka och mjölk till Bolibompa.

Och hur man bakar är ju också viktigt. Bakar man med gott om tid och gör varje moment till ett nöje. Eller stressar man sej igenom baket för något måste som ligger och pockar på.

Idag bakade jag en kaka med två delar stress och en del glädje.

Ikväll åt jag äppelkaka med mjölk framför datorn. Utan att egentligen känna vad den smakade...

sjukskrivningen

Tycker du att det är jobbigt att vara sjukskriven och inte jobba, frågade läkaren igår. Jag tänkte en stund. Och svarade nekande. Jag skäms inte längre för att jag går hemma. Står för det inför bekanta och på dagis och så. Tycker inte det är jobbigt att stöta på folk på stan dagtid.

Men när jag tänker lite närmare på det så känns det inte okej inför mej själv. Det är nog därför jag har så svårt för att bara vara. Jag känner att jag hela tiden måste jobba på att bli bra. Jag kan ju inte bara gå hemma och dra. Varje dag måste jag göra någonting för att komma närmare mitt mål. Om än bara skriva ett analyserande inlägg här.

Det är väl den tanken som stressar mej. Att jag måste göra rätt för mej för att förtjäna min sjukpenning.

Fast nu har jag läkarordination på att vila och bara vara...måste bara inse det själv också...

vardagsstress

Jag har funderat, sovit och funderat igen. När jag åt lunch slog det mej hur stressad jag är när jag äter. Varför? Njuter inte utan sleva i mej så fort som möjligt. Gärna läsande någonting under tiden. För att spara tid?

Efter sommaren tror jag att jag var på bättringsvägen. Sedan la jag till fler och fler aktiviteter. Styrketräning, bilkörning, medveten närvaro... trodde att jag tog det försiktigt, men det gjorde jag inte. Nu är jag tillbaka i min totalstressade vardag.

Det är ju inte så att jag springer omkring och städar hela dagarna. Tvärt om. Men jag är stressad av annat. När jag gör någonting så ska det gå snabbt.

Utnyttjar tiden effektivt. Tittar nästan aldrig på TV. I sådanafall nyttiga program (House undantaget). Sport är slöseri med tid. Det "ger" ju ingenting. Mer än underhållning (eventuellt). Ska jag se en film vill jag att den ska vara tänkvärd. Ser inte en film för ett par timmars förströelse. Likadant med böcker - vill helst läsa något utvecklande. Och med internet - jag slösurfar sällan.

Det är kanske där jag ska börja. Bara tanken på att ägna förmiddagen åt att se en film känns jobbig..slöseri med tid. Fick vännerboxen i julklapp. Har nästan inte sett någonting av den.

Varför måste jag hela tiden göra någonting bra. Varför inte bara vara? Vem, mer än jag själv, missunnar mej en bra film en förmiddag? Ingen, förmodar jag. Ingen bryr sej väl om jag ägnar mej åt analyserande och ältande av min person, eller om jag gör någonting bara för att fördriva tiden.

Det kanske är mitt allra viktigaste måste att jobba med. Jag måste inte vara effektiv dygnets alla timmar...

hur gör man...

Jag känner mej som i ett vakum. Vad ska jag göra nu? VAD ska jag göra nu?
Hur gör man när man inte längre ska vara duktig?

Panikångesten har passat mej bra. Med KBT lönar det sej att vara duktig. Om man gör sin läxa så blir det bättre. Men det här med stressen....vaddå göra ingenting?
Jag har varit duktig på att vara sjukskriven. Har haft varje dag planerad. Ganska så i detalj också.
Om en kompis ringt och undrat om vi kan träffas har det känts jobbigt...då hinner jag ju inte det jag tänkt...

Hur gör jag? Ska jag känna efter på morgonen vad jag vill göra under dagen kanske?
Försöka hitta tillbaka till lusten. Det som känns roligt.

Jag mådde nog bättre i somras än vad jag gör nu. Då hade jag två kravlösa månader. Kände ingen press på mej att göra. Sedan kom pressen på att ta mej tillbaka till jobbet...visserligen i lagom takt...men jag har ändå drivit på mej själv med körningen...för jag VILL...jag MÅSTE...kände kraven.

Känner lugn och lättnad när jag tänker tillbaka på sommaren. Kanske är det dit jag ska försöka hitta tillbaka.  Jobbtankarna ska jag nog lägga åt sidan ett tag. Min terapeut sa när vi jobbade med måste-listan att bilträning kanske inte ska finnas med alls bland saker jag ska göra...tanken kändes absurd....visst måste jag kämpa för att komma tillbaka till jobbet...kände kraven...

Men jag är rädd. Jag har gömt mej bakom verkliga eller inbillade krav. Inte vågat stå för det jag vill. Inte vågat känna efter. Nu har jag inte längre några krav på mej. Nu måste jag känna efter.

Tanken svindlar. Jag har inte längre något att stödja mej mot. Min verklighet har i ett slag förändrats.
Jag är inte längre duktig om jag är duktig. Hur ska jag vara då? Kan jag verkligen bli bättre av att inte kämpa?

orostankar, ångest och medicin

I slutet på den här veckan har jag inte haft några orostankar alls. Inte ens igårkväll när mannen körde hem mitt i natten. Och det brukar jag verkligen ha. Tankarna brukar snurra, och även innan jag fick ångestbekymmer kunde orostankar få mej att ligga vaken.

Jag har ju jobbat med mina tankar. Försökt komma förbi tänk om-tankarna.
Kanske har jag lyckats?

För medicinen har väl ingenting med mina tankar att göra?
Den ändrar väl inte vad jag tänker.
Bara dämpar den ångest tankarna eventuellt skulle gett mej.
Det är lätt att förklara alla framsteg med min medicin.
Men om jag inte tror på att det är JAG som har förändrats - så kan det ju bli jobbigt att sluta.

För vissa tankar ger mej fortfarande oro, ångest och ont i magen. Tanken på att köra ensam till jobbet, till exempel.


borden - analys

Skjutsa dottern till dansen
- egentligen kan nog detta sorteras in under KBT, för det är ju bilkörningen "jag vill åt". Vem av oss som skjutsar in henne spelar ju ingen roll. Ska flytta denna till vill.

Stryka
- funderar på om det här är ett borde eller ett måste. Jag måste stryka vissa kläder, men t-shirts och sådant kanske inte behöver strykas, egentligen - även om jag tycker att det bör göras. Barnens vardagskläder stryker jag INTE.

Rensa ogräs
- ogräset struntar jag glatt i tills det börjar bli pinsamt högt, eller om jag ska ha utvalda personer på besök.  När det når oanade höjder tynger det mitt samvete.

KBT-bilkörning
- jag måste inte ut och köra men jag vill bli bra och börja jobba, så då bör jag köra tre gånger i veckan. Minst. Men inte till vilket pris som helst. Mitt mående går före uppfyllandet av körkvoten.

måsten - analys

Lämna på dagis innan 8
- ett verkligt måste måste. Skolan börjar 8.10

Bada barnen
- barnen behöver inte bada varje gång. dusch räcker. sonen kan duscha själv. få mannen att komma ihåg...

Sonens läxor 
- dela ansvaret med mannen, ta en läxa var.

Förbereda Skolväskorna
- eftersom jag lämnar så faller det på min lott

Planera/köpa barnkläder
- mannen kan ta över ansvaret för skoinköp

Köpa presenter
- lugnt just nu eftersom jag har köpt på mej ett lager. fortsätta göra så...

Läsa sagor
- läsa saga varje dag tycker jag är ett måste. det ingår i läggningen och är ju bara mysigt. igår

Tvätta kläder

Vattna blommor

Äta lunch
- det behöver inte vara lagad mat varje dag

Laga middag
- det behöver inte vara lagad mat varje dag, vi turas om med matlagningen.

Betala räkningar

den lilla flickan

Tyst. Blyg.
Med rött, hemklippt hår.
Fräknar på näsan.

Söt.
Men inte flicksöt. Som dom andra.
Flickorna med långt, lockigt  hår.

Duktig från början.
Lärde sej läsa och skriva hemma.

Skolan gick bra.
Räknade extratalen i matten.
Låg bland de första med bokstäver och läsning.
Hon och två andra flickor.
Camilla och Ulrika,
 
Fröken lämnade klassrummet ibland.
Bad barnen fråga någon av de duktiga om hjälp.
Camilla eller Ulrika.
Aldrig den tysta.

Ibland fick de som var klara specialuppdrag.
Oftast Camilla eller Ulrika.
Aldrig den blyga.

Det sved i hjärtat att aldrig få synas.
Att aldrig få bekräftelse.
Hon om någon hade behövt den.

Hon jobbade ännu hårdare.
För att hinna färdigt.
Så att hon skulle bli vald.
Men det hände aldrig.

Nästan osynlig även i andra sammanhang.
Vem vill prata med ett barn som ingenting säger?
Vem tar sej tid att upptäcka vad som finns bakom blygheten?
Den som var glad, pratig och söt fick alltid uppmärksamhet.
Den tysta, blyga och alldagliga nästan aldrig.

Den lilla flickan är vuxen nu.
Inte längre tyst och blyg.
Men fortfarande med längtan efter bekräftelse.
Och en svikande självkänsla.


Hon väljer alltid att ägna sej åt det där barnet.
Som inte tar någon plats.
För hon vet.
Hur mycket det betyder.
Att bli sedd.

att stå för det man vill

Det är lättare att säga att man måste göra en sak än att säga att man vill.

Som att jag ville meditera hellre än att hämta mina barn tidigare från dagis.
Att säga att jag måste meditera hade känts mer okej.

För även om det inte är en antingen/eller-situation så känns det ju som att när jag ville meditera så ville jag inte vara med mina barn.

Måste man så måste man. Det ger inget dåligt samvete och behöver inte rättfärdigas, varken inför mej själv eller inför andra. Att säga att jag vill kräver ett ansvarstagande. Ett aktivt beslut. Ett måste klarar man sej alltid undan med.

Är det därför jag har så många måsten? För att jag inte står för vad jag vill. Och vem jag är.


nästa steg

Känner att jag måste jobba vidare med flera av punkterna för att kunna släppa dem.
Att göra en lista i teorin förändrar ju ingenting. Jag måste ju verkligen mena det.
Kanske kan jag också sänka kraven på hur mina måsten och borden ska göras.

Men det blir senare. Nu ska jag sova en stund.

mina vill

Mina vill som är vill
Syjunta
Yoga
Baka bröd när lusten faller på

Mina vill som jag kan skippa
Baka bröd vid behov

mina borden

Borden som är borden
Skjutsa dottern till dansen
Stryka
Rensa ogräs
Borden som är vill
Ringa kompisar
Styrketräna
Rent på diskbänken
Dammfritt golv
Ordning hemma
Beskära träd
Åka och handla (stan)
Läsa böcker
Plantera höstkrukor
Fotoalbum
Familjeråd
Sex

Borden som jag kan strunta i
Andrum 5 min
Promenad
Ta hand om frukten
"Piffa" hemma 
Bjuda på hembakat
Pyssla med barnen

mina måsten

Måsten som är måsten
Lämna på dagis innan 8
Bada barnen - är inte betungande i sig, men det ska kommas ihåg
Sonens läxor - han är duktig på att komma ihåg det själv.
Förbereda Skolväskorna
Planera/köpa barnkläder
Köpa presenter
Läsa sagor - känns som ett måste men är ett trevligt sådant.
Tvätta kläder
Vattna blommor
Äta lunch - det behöver inte vara lagad mat varje dag
Laga middag - det behöver inte vara lagad mat varje dag
Betala räkningar

Måsten som är borden
KBT-bilkörning

Måsten som är vill
Bloggen
Meditation
Medv.närvaro-vardag
KBT-läxan
Bjuda hem vänner
Tacka ja till inbjudningar

Måsten som inte är nödvändigt alls
Hämta på dagis ca kl 15
Komma i tid

soffstund

Nu har jag sovit en stund.
Ligger i soffan och vill inte gå upp.
Måste inte gå upp.
Så jag ligger kvar.

Måsten, ja.
Kanske ska ta mej en kik på min lista.
Där har jag ett måste till, förresten.

Min terapi-läxa.

SOAL

När man oroar sej för någonting eller går omkring och mår dåligt av massor av borden kan man använda sej av SOAL-metoden för att få ro, fick jag lära mej på terapin i fredags.

S topp
O bservera
A cceptera  - Ja: Gör någonting
                       Nej:
L åt gå

Alltså att man ska stanna upp. Observera tankarna man har och situationen. Acceptera att man tänker och känner på det här sättet. Och skrida till handling. Eller släppa tanken.

Exempel: man går och har dåligt samvete för att man borde ringa till X. Man stannar upp och observerar vad man tänker och hur läget är. Och kanske konstaterar att X är på jobbet , så det går inte att ringa. Då släpper man tanken. Är X däremot hemma så ringer man.


Det här går ju helt i linje med mitt favoritcitat av Dalai Lama:

"Om det finns en lösning på problemet är det onödigt att oroa sig. Om det inte finns någon lösning är det meningslöst att oroa sig."

dagen så här långt

Idag på morgonen sa jag på dagis att jag kanske hämtar lite senare (jag har tid till fyra, men "måste" hämta vid tre - tycker jag). Jag kände att det kunde bli en stressig eftermiddag annars.

Har ju slutat med kaffe så jag behövde inte stressa hem för en kopp innan stan. Mitt pulverskräp kräver bara 1,5 timmars hemmavaro efter intagande.

Var trött och sov en stund. Ställde klockan.
Vaknade, gjorde mej i ordning och åkte in till stan.
Gick ett par ärenden innan jag träffade mitt sällskap.
Ingen stress. (Min svägerska är ALLTID sen, så jag känner inte det där enorma behovet av punktlighet.)
Vi åt en lugn och god lunch.
På hemvägen stannade jag i skoaffären.
Ingen stress eftersom jag inte behövde passa dagistiden.

Väl hemma bestämde jag mej för att meditera.
Efter en stund blev jag så trött att jag knappt orkade hålla mej upprätt.
Avbröt meditationen och la mej och vilade en stund.
Var på dagis 15.20.

Klart godkänt så här långt alltså!

ett måste till

Att alltid komma i tid är ett väldigt stressande måste för mej.

måste-borde-vill

Nu har listat mina vardagsaktiviteter och saker som jag har dåligt samvete för att jag inte gör.
Jag har säkert glömt en hel del, men jag får fylla på om det kommer fram fler saker.
Det var inte mycket som hamnade i Vill-raden.


 MåsteBordeVill
Lämna på dagis innan 8x  
Hämta på dagis ca kl 15x  
Tvätta kläderx  
Bloggenx  
KBT-bilkörningx  
Meditationx  
Medv.närvaro-vardagx  
Vattna blommorx  
Bjuda hem vännerx  
Äta lunchx  
Laga middagx  
Tacka ja till inbjudningarx  
Betala räkningarx  
Bada barnenx  
Sonens läxorx  
Förbereda Skolväskornax  
Planera/köpa barnkläderx  
Köpa presenterx  
Läsa sagorx  
Ringa kompisar x 
Skjutsa till dansen x 
Styrketräna x 
Andrum 5 min x 
Promenad x 
Rent på diskbänken x 
Dammfritt golv x 
Ordning hemma x 
Stryka x 
Rensa ogräs x 
Beskära träd x 
Pyssla med barnen x 
Bjuda på hembakat x 
Åka och handla (stan) x 
Läsa böcker x 
Plantera höstkrukor x 
Fotoalbum x 
Familjeråd x 
"Piffa" hemma  x 
Sex x 
Ta hand om frukten x 
Syjunta  x
Yoga  x
Baka bröd  x

Nästa steg blir att analysera vilka måsten som verkligen är måsten. Med målet att återfå lusten att göra saker. Ingen tycker väl att ett måste är särskilt roligt... och ett borde ger ju bara en massa press.

Fast nu ska jag gå och sova en liten stund.

stressande

När jag får en idé till ett inlägg men inte hinner eller orkar skriva det just då så brukar jag ändå skapa ett inlägg och spara det som utkast.

Nu har jag 25 stycken.
Kommer jag någonsin att jobba mej igenom det där?
Men det är ju bra och viktiga saker, som jag vill skriva om,
Men tanken på alla ofärdiga inlägg  känns oerhört stressande.

Ska jag ta en kväll och göra klart de viktigaste, kanske.
Och ta bort resten?
Tanken är lockande.
Om det är viktiga tankar borde de ju komma igen.

För meningen med bloggen är ju inte att den ska stressa mej.
Utan att den ska vara en fristad, med utrymme för mej och mina tankar.

cirkustankar

Gör det som är i linje med hur du vill leva ditt liv.

Säger Terapeuten som svar på mitt bryderi om hur jag ska veta om jag inte orkar, inte vill och vad som är förväntansångest.

Låt inte känslorna styra.

Isåfall är det tur att mannen åkt till Frankrike. För att gå med sonen på cirkus är ju en sådan sak som jag vill göra. Men som känns jobbigt just nu.

Fick det här rådet redan i våras. Och den har nog bidragit till att jag tagit i så mycket.
För det är ju mycket som man vill göra. Och skulle göra om man var "frisk". Så jag gjorde ALLT. Som jag blivit tillsagd. Så klart... Lät inte ångesten styra.

Men ångesten var också en signal på att det blev för mycket. Så rådet jag fick löser ju inte problemet.
För vad är förväntansångest. Och vad är jag-orkar-inte-ångest?

Om jag inte ska följa mina känslor. Hur ska jag då göra för att veta?


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0